Anna Margareta "Greta" Olsdotter
Hon föddes den 18 augusti 1798. Var hon föddes är inte känt. Hennes föräldrar var torparen Olof Börjesson och hans hustru Britta Andersdotter. År 1812 bodde hon och familjen i torpet Grind på gården Hälle's ägor i Ödsmåls socken, Göteborg och Bohus län. Familjen hade flyttat in till Ödsmåls socken någon gång mellan år 1808-1812. Var de bott tidigare är inte känt. Varken hon eller något av hennes syskon var födda i Ödsmåls socken. Hon bodde ännu i torpet Grind när hon den 9 mars 1821 gifte sig med drängen Andreas Benjaminsson från gården Järnblästen i samma socken. Följande år, 1822, bodde hon med maken och deras familj i torpet Lilla Kärret i samma socken. Detta var troligen ett litet torp eftersom endast hennes familj var skrivna där. På större torp och gårdar bodde det vanligtvis många fler personer. I husförhörslängden för åren 1822-1826 är det också noterat att maken "Seglar". Mycket troligt innebar detta att hon själv fick ansvara för bruket av torpet medan maken var borta. Till sin hjälp fick hon något senare makens yngsta bror Olof, kallad för Olle, som under år 1827 flyttade in som dräng hos familjen. Familjen bodde kvar i Lilla Kärret i Ödsmåls socken till i november år 1834. Då flyttade dom, och även drängen Olle, till gården Timmervik No 10 i Gestads socken, Älvsborgs län. Familjen inflyttade till Timmervik No 10, i Timmervik Norra, den 12 november 1834. Hennes make Andreas blev då noterad som ägare av fastigheten men också att han var "Skeppare". Eftersom Gestads socken ligger strax norr om Vänersborg vid Vänerns västra strand är det högst troligt att han var skeppare på någon av de båtar som trafikerade Vänern. Drängen Olle lämnade familjen år 1835, då han flyttade tillbaka till Ödsmåls socken. Därefter har de inte mer några drängar anställda. År 1843 blev hon tillsammans med maken Andreas "Anklagad för plundring av strandat gods 1843. 15/7 43 Dömd för 1sta resan stöld.", dock är det oklart om även hon dömdes som maken gjorde. En båt hade tydligen förlist på Vänern och det hade flutit iland gods som de hade tagit hand om. Sonen Benjamin blev även han "Tilltalad för delaktighet i fädernas brott. Dömd 15/7 43. Att(est) till Sjöstinget 44.". Det står dock noterat i följande års husförhörslängder att han "på 5 år ej vistats i Gestads sn." vilket torde innebära att han inte kunde fällas för något brott. Ett flertal ytterligare personer på gårdarna i Norra Timmervik blev anklagade för plundring på motsvarande sätt som hon och maken Andreas. Samma år, 1843, och eventuellt i samband med denna händelse, blev deras son Anders "Tilltalad för dråp". Han blev dock senare frikänd. I husförhörslängden som börjar med år 1846 står hennes make inte längre som ägare av gården i Norra Timmervik, ej heller som "Skeppare". Äldsta sonen Anders Andreasson står nu som arrendator av gården och Greta, maken Andreas och de ännu hemmavarande barnen står som "inhyses". Det kan vara så att han fått lämna ifrån sig gården pga att han blev dömd för stöld. Sonen Anders blev inte kvar länge som arrendator utan flyttade vidare redan år 1848. Hon, maken och de hemmavarande barnen bodde kvar i Norra Timmervik som inhyses efter att sonen Anders flyttat. Där bodde hon till sin död den 9 mars 1857. Många av sönerna blev i likhet med maken Andreas sjömän. Sonen Johannes noterades bl a som "på sjön 54 och 55" och senare som "Skeppare på utrikes orter".
Barn:
Åter till antavlan.
|