Andreas Benjaminsson
Han föddes den 3 juli 1796 gården Evenås i Ödsmåls socken, Göteborg och Bohus län. Hans föräldrar var bonden Benjamin Olsson och hans hustru Börta Larsdotter. Någon gång mellan 1796 och 1799 flyttade familjen till gården Järnblästen i samma socken. Under åren 1812-1814 var han under en tid bortflyttad till Norums socken, Göteborg och Bohus län, där han troligen tjänade som dräng. Han har därefter återvänt hem till fädernegården Järnblästen. År 1817 hade hans bror Lars tagit över gården Järnblästen efter deras far. Andreas och hans syskon bodde dock kvar på gården tills de själva fick tjänst på andra gårdar. Den 9 mars 1821 gifte han sig med pigan Anna Margaretha Olsdotter från torpet Grind på gården Hälle's ägor i samma socken. År 1822 bodde han med sin familj i Lilla Kärret i Ödsmåls socken. Detta var troligen endast ett litet torp. I husförhörslängden för åren 1822-1826 är det också noterat att han "Seglar". Högst troligt tog han alltså tjänst som besättningsman på fartyg som gick längs kusten. Under år 1827 flyttade hans yngsta bror Olof, kallad för Olle, in som dräng hos familjen. Familjen bodde kvar i Lilla Kärret i Ödsmåls socken till i november år 1834. Då flyttade dom och även hans bror, drängen Olle, till gården Timmervik No 10 i Gestads socken, Älvsborgs län. Familjen inflyttade till Timmervik No 10, i Timmervik Norra, den 12 november 1834. Andreas blev då noterad som ägare av fastigheten men också att han var "Skeppare". Eftersom Gestads socken ligger strax norr om Vänersborg vid Vänerns västra strand är det högst troligt att han var skeppare på någon av de båtar som trafikerade Vänern. Han tillhörde med största sannolikhet Vänersborgs Skjömanshus. Drängen Olle lämnade familjen år 1835, då han flyttade tillbaka till Ödsmåls socken. Därefter har de inte mer några drängar anställda. År 1843 blev Andreas "Anklagad för plundring av strandat gods 1843. 15/7 43 Dömd för 1sta resan stöld.", så även hans hustru, dock är de oklart om även hon dömdes. En båt hade tydligen förlist på Vänern och det hade flutit iland gods som de hade tagit hand om. Sonen Benjamin blev även han "Tilltalad för delaktighet i fädernas brott. Dömd 15/7 43. Att(est) till Sjöstinget 44.". Det står dock noterat i senare husförhörslängder att han "på 5 år ej vistats i Gestads sn." vilket torde innebära att han inte kunde fällas för något brott. Ett flertal ytterligare personer på gårdarna i Timmervik blev anklagade för plundring på motsvarande sätt som Andreas och hans hustru. Samma år, 1843, och eventuellt i samband med denna händelse, blev deras son Anders "Tilltalad för dråp". Han blev dock senare frikänd. I husförhörslängden som börjar med år 1846 står Andreas inte längre som ägare av gården i Norra Timmervik, ej heller som "Skeppare". Äldsta sonen Anders Andreasson står nu som arrendator av gården och Andreas, hans hustru och de ännu hemmavarande barnen står som "inhyses". Det kan vara så att han fått lämna ifrån sig gården pga att han blev dömd för stöld. Sonen Anders blev inte kvar länge som arrendator utan flyttade vidare redan år 1848. Andreas och restan av familjen fortsatte att bo kvar i Norra Timmervik som inhyses efter att sonen Anders flyttat. Högst troligt är att Andreas under större delen av sitt vuxna liv varit på sjön. I räkenskaperna för Vänersboregs Sjömanshus för år 1856 hittar vi honom som båtsman på "Båten Nordstjernan". Skepparen var Lars Andersson hemmahörande i Timmervik. Notera att han är insrkiven som Anders och inte som Andreas.
Klicka på bilden för att förstora!
År 1871 hade alla barnen lämnat Andreas i Norra Timmervik i Gestads socken och han bodde ensam kvar, fortfarande som inhyses. Han avled följande år, den 17 juni 1872. Många av sönerna blev i likhet med Andreas sjömän. Sonen Johannes noterades bl a som "på sjön 54 och 55" och senare som "Skeppare på utrikes orter".
Åter till antavlan.
|