från Värmlands Finnskogar med anknytning till Guns anfäder.

Nedanstående beskrivningar av de finska släktnamnen som återfinns bland Guns anfänder är hämtade ur Olov Olovssons bok "Finska släktnamn i mellersta Sverige och Norge" från 1979. [ HÄMÄLÄINEN ] [ KARTTUINEN ] [ MOILAINEN ] [ MULIKKA ] [ MÄNKILÄINEN ] [ OINOINEN ] [ PORKKA ] [ PÖNTINEN ] [ SUHOINEN ] HÄMÄLÄINEN Detta namn finns både hos Gottlund och Nordmann. Det har varit en stor släkt, eller rättare flera släkter, som haft samma namn. Hämäläinen betyder »tavast» och har alltså givits åt folk från Tavastland, som inflyttat och bosatt sig bland de savolaxiska finnarna. År 1817 påträffade Gottlund folk av denna släkt i Alfta finnskog i Hälsingland. Den förste som uppodlat byn Tjärnberg (Konkari) i Nyskoga i Värmland lär ha varit en Pål Hämäläinen. Se vidare under Konkari. Byn Långsjöhöjden i Lekvattnet har, enligt Gottlund, uppodlats av två bröder Johan och Anders Hämäläinen från Runnsjötorp (Mustamäki) i Östmark. En tredje broder bosatte sig i Vittjärn (Huitkeärnä) i Lekvattnet. En fjärde broder, Sigfrid Hämäläinen, bodde kvar i Runnsjötorp, men flyttade sedan till Vittjärn, där han upptog gården Sipilä (Sibbilla), som efter honom fått sitt namn. På den nämnda gården Sipilä bodde vid Gottlunds besök där 1821 Anders Pålsson Hämäläinen. Den förste som uppodlade gården Juhola i Mulltjärn i Östmark, Johan Ersson Oinoinen, tog sig hustru från Långsjöhöjden av släkten Hämäläinen. Tiskaretjärn i Gräsmark har enligt Gottlunds anteckningar uppodlats av Josef eller Johan Hämäläinen från Hämeeanmaa socken i Finland. Det skall naturligtvis vara landskapet Hämeenmaa eller Härne, d. v. s. Tavastland. I Rattsjöberg i Vitsand träffade Gottlund 1821 Hindriksson Hämäläinen. Där finns en gård som än i dag heter Hamla (Hämälä). I Digerberg (Rämälä) i Nyskoga socken bodde Hindrik Hindriksson Hämäläinen och i Södra Viggen (Karvala) i Nyskoga bodde å Nergården Hindrik Tomasson Hämäläinen. Hans son, som också bodde på samma gård, är i kyrkoböckerna skriven Lille Hindrik Hindriksson. Hans son Mattes Hindriksson, född 1835, död 1923, flyttade till Mangsliberg i Nyskoga, som på hans tid var en stor gård. I Lekvattnet träffade Gottlund en Matts Olsson Hämäläinen, som kunde en hel hop läsning och som också kunde läsa finska. Han hade också några finska böcker. En Olof Mattson Hämäläinen från Järpliden i Södra Finnskoga var med i den 12-mannadeputation som uppvaktade kungen och ständerna 1823. Denna släkt var f. ö. spridd över hela finnskogen på båda sidor om gränsen. I gamla mantals- och tiondelängder återfinnes namnet Hämäläinen i formen Hammelan o. d. År 1679 förekommer Anders Hamelan i Bjurberget i Södra Finnskoga. Och i början av 1700-talet finns Nils Hamelan eller Hamalan på Hamlandstorp i Lekvattnet. En Örjan Hamelan fanns i Gransjön i Östmark 1658, i Norra Röjdåsen (Puttola) i Östmark 1662 och i Tväråna (Suhola) i samma socken 1664. I Isidor Sundbergs »Finnmarksräfsten i Norge 1686» förekommer Erich Sifuerss Hammelan i Fensjön, Vinger socken, 40 år, rymt från Sverige i krigstid efter att ha slagit i hjäl 2 svenska finnar. Han var född i Fryksdalen i Sverige i närheten av gränsen. Man kan gissa att han var från Vittjärn i Lekvattnet. Namnet Hämäläinen påträffas i Rautalampi och många andra platser i Finland. En gren av denna släkt är Konkari. Se detta. En gren av denna släkt är Juuselainen. Se detta. En gren av denna släkt är Millomi. Se detta. En gren av denna släkt är Norilainen. Se detta. Fernow skriver namnet Hammelan. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Hämeläinen. KARTTUINEN Detta namn finns både hos Gottlund och Nordmann. Vid sin resa i Värmland 1821 träffade Gottlund i Svartholtsberg i Östmark en uppsyningsman Jöns Jönsson Karttuinen samt en Per Hallstensson Karttuinen. I Sorktjärn (Sorkkalampi) i Östmark fanns en Peder Karttuinen. Dessutom har det, enligt Gottlund, bott folk av denna släkt i övre Fjäll eller Håckhöjden i Mangskog samt i Sälsjön och Lusketorp i Gräsmark. Dessutom i Eda och flera andra platser. I en kvarntullslängd från Fryksände påträffas Erich Kart i Norra Röjdåsen (Puttola) i Östmark. 1649 fanns Påfvel Kart i Tväråna (Suhola) i Östmark, där han, enligt Fryksdals Domsagas tingsprotokoll av den 21/6 samma år fick tillstånd att uppodla ett hemman. Efter honom blev hans måg Erik Pålsson Suhoinen husbonde å Tväråna, varför gården fick sitt finska namn Suhola. Se Suhoinen. I början av 1700-talet påträffas Johan Kart på Kartetorp (nuv. Karttorp) i Lekvattnet. 1727 fanns Matts Kart i Vittjärn (Huitkeärnä) i Lekvattnet. I Spettungen i Lekvattnet fanns Pelle Kart 1662. 1701 och följande år finns Johan Kart i Torgilsbyn i Sillerud. Som redan nämnts finns ett Karttorp i Lekvattnet. I Östmark finns numera öde gården Kartberg (Karttula), av Gottlund skrivet Karttuisen ohta, vilket var namn på berget intill. I Svartholtsberg (Mustamäki) i Östmark finns en gård, som tidigare hetat Karten. Ett berg i Södra Finnskoga, som tidigare hetat Karttuisen ohta, heter numera Gartosofta. I Sundbergs »Finnmarksräfsten i Norge 1686» namnes en hustru Marit Erichsdatter Karten i Gravberget i Åsnas, 40 år gammal och född i Fryksdalen. Namnet Karttuinen har enligt Gottlund, påträffats på många platser i Finland. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Karttuinen. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Karttuinen. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Karttuinen. MOILAINEN Detta namn finns både hos Gottlund och Nordmann. Enligt Gottlund har det bott folk av denna släkt å Bondtorp (Puontila), som även haft namnet Moilandstorp, i Lekvattnets socken. En Anders Olsson Moilainen från Moilandstorp i Gräsmark, en gammal dräng som skaffat sig förmögenhet var, enligt Gottlund, den förste som bosatte sig i Runnsjön i Östmark. Förut tillhörde platsen Sörmarks utskog. Han hade en son Olof Andersson och denne en son som hette Hindrik Olsson Moilainen. Enligt Fryksände husförhörsbok för 1711—1719 fanns Olof Moiland då i Runnsjön. Hans fader Anders var då död. Detta bekräftar Gottlunds uppgift. I mantalslängden för 1694 påträffas Hindrik Moiland i Timbonäs i Gräsmark, 1731 fanns en Olof Olsson Moiland i Fäbacken i Lekvattnet. Gottlund träffade 1821 en gammal gubbe, Moilainen, i Långtjärn i Gräsmark, som sade sig härstamma i femte led från en Moilainen i Berg by i Biri socken i Gudbrandsdalen i Norge. Han hade varit två gånger dit för att hälsa på sin mor. Släkten har även funnits i Eda och Bogen. I Finland har släkten funnits i Rautalampi m. fl. trakter. Fernow skriver Moilan. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Moilainen. MULIKKA Detta namn finns både hos Gottlund och Nordmann. Släkten har funnits både i Sverige och Norge och är ännu icke utdöd. Om en Mulikka, berättar Gottlund, att han och några andra voro på älgjakt och hade kommit till sjön Dypen i Södra Finnskoga. Där hade de slagit läger. Sedan kom det svenskar från Dalby dit och överföll dem. Mulikka lyckades undkomma. Denna berättelse har givit upphov till den osanna historien om ett stort slag mellan svenskar och finnar vid sjön Dypen. Överfallet vid Dypen kom inför domstol, varvid en finne dömdes för olaga älgjakt, medan svenskarna dömdes till olika straff för mord. Detta var 1649. Denne Mulikka bodde i Mangen (Monka) i Vitsand. På norska sidan vid sjön Stora Röjden i Grue Finnskog finns den gamla finnbyn Vålberget, vars finska namn är Mulikka eller Mulikkala, efter dess förste bebyggare Stefan Mulikka. I Sundbergs »Finnmarksräfsten i Norge 1686» omnämnes såsom brukare av Vålberget Stephen Pedersen, född i Orsa i Dalarna i Sverige och som då varit i Norge i 40 år. På gården Kalnäset i Grue Finnskog bodde vid Gottlunds besök där 1821 Hindrik Olsen Mulikka. Denne flyttade sedan till gården Tvengsberget, där hans avkomlingar finnas än i dag. Även till den svenska kolonien Nya Sverige kom det folk av denna släkt. En Erik Mulikka (Eric Molica), född i Mora i Dalarna 1636, flyttade till Nya Sverige. Där finns än i dag ortsnamn, som Molica Hill och Molica River, enligt S. Ilmoinen (i boken Delawaren Suomalaiset). Mulikka har funnits i Rautalampi i Finland och Mulikkainen i Pieksämäki. Se vidare Pennainen. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Mulikka. MÄNKILÄINEN Detta namn finns hos Gottlund. I Brandvals och Vingers finnskogar har han upptecknat ortsnamnen Mängälanstorpet, Mängkroken, Mången och Mängåa (Mänginjoki). Dessa namn stavas i Norge med e i stället för ä. De finnas på norska kartor än i dag. Fernow skriver Mengelan. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Mänkiläinen. OINOINEN Detta namn finns både hos Gottlund och Nordmann. Släkten är en av de mest bekanta på finnskogarna. Den träffas redan på 1650-talet i Mulltjärn (Mullikeärna) i Östmarks socken. Men det vanliga påståendet, att Mulltjärn först uppodlats av Oinoinen är felaktig. Mulltjärn upptogs först av Hindrich Hindrichsson, även skriven Rehm och Reme-Hindrich, 1646. Av allt att döma var han av släkten Rämäinen. Se detta. Men 1658 förekommer Unge Per Persson och något senare hans far Per Påfvelsson. Dessa äro de första av släkten Oinoinen. De kommo från Gestrikland. Hans son Erik Persson Oinoinen blev husbonde efter honom och hans dotter Britta Persdotter Oinoinen var gift med Knut Makkoinen, som också bodde i Mulltjärn. Se Makkoinen. Denna släkt bebodde hemmanets östra del, medan den västra delen senare blev bebodd av någon Häkkinen (se Häkkinen). De tre gårdarna Alakylä, Mattila och Juhola ha uppodlats av avkomlingar till ovannämnde Per Påfvelsson. Oinoinensläkten å Alakylägården dog ut redan vid mitten av 1700-talet, på Mattilagården i mitten av 1800-talet och å Juholagården 1939, då den siste, den bekante Juhola-Jussi, gick till sina fäder. Den siste Oinoinen på Mattilagården, flyttade till Mellanbråten (Väliaho) där hans avkomlingar bott kvar till senare tid. Den förste som byggde å gården Juhola hette Johan Eriksson Oinoinen. Han var född 1713 och dog 1790. Hustrun var från Långsjöhöjden, Lekvattnet 1814. Dennes son Hindrik Andersson Oinoinen, född 1781, död 1828, efterträdde fadern som husbonde och efter honom hans son Jon Hindriksson, f. 1719, död 1885. Han efterträddes i sin tur av sina barn, syskonen Jonsson, av vilka den siste Jussi, som redan nämnts dog 1939. Per Eriksson Oinoinen, född 1711, av Gottlund kallad Petter Oinoinen, blev måg i Öijern i Brandval finnskog åt Lars Danielsson, kallad Pällin-Taneli (se Pälläinen). Per Erikssons hustru hette Gertrud Larsdotter. I äktenskapet fanns en dotter, Elisabet, född 1733. Dottern flyttade med sin man till Boldnäs (Salmela) i Öijern. En avkomling till henne var Erik Oisen Neuvoinen, som Gottlund stundom felaktigt kallar Oinoinen. Se Neuvoinen. En son till ovannämnde Johan Eriksson Oinoinen å Juhola, Per Johansson, var fader till den beryktade trollgubben Johan Persson, kallas Porrå-Johå, född 1802, död 1878. Hans son Per Johansson, f. 1835, död 1916, var prof. Kettunens "språklärare" vid hans språkforskningar å finnskogarna. En son till ovannämnde Johan Eriksson Oinoinen, Olof, blev bosatt i Skallbäcken i Södra Finnskoga. En av hans avkomlingar kallad Oinois-Erk, var också en beryktad trollkarl. Släkten har varit spridd på många platser, även i Norge. I Finland har släkten funnits i Rautalampi, m. fl. platser. Fernow skriver Ojnen. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Oinoinen. PORKKA Detta namn finns både hos Gottlund och Nordmann. I Fäbacken (Vääpakka) i Lekvattnet träffade Gottlund 1821 en Erik Porkka, en gubbe med gråa silverhår, 75 år gammal. Han berättade, att Fäbacken först uppodlats av en Matts Porkka, som kommit från Borgå i Finland. Den ovannämnde Erik Porkka var i fjärde led efter denne Matts Porkka. I Fäbacken finns en gård, som än i dag heter Burken eller Borken. En Olof Jansson Porkka hade 1781 uppodlat östra Kalvhöjden (Lihavamäki) i Östmarks socken och en Göran Porkka hade uppodlat Vestra Kalvhöjden (Vasikkamäki) i Fryksände socken l Värmland. Vestra Kalvhöjden hade därefter en tid varit öde, men sedan kom dit en Olof Porkka. Denns son Johan Olsson Porkka o. sonson Johan Johansson Porkka levde och bodde kvar där ännu 1821. Holmsjön (Saarijärvi), Gräsmarks socken, har också uppodlats av någon Porkka. Den förste som bosatte sig i Öijern i Brandval finnskog var Erich Porkka, i norska handlingar skriven Erlch Borch. Porketorp, vester om kyrkan i Brandval har uppodlats av en Anders Porkka och Lilljohanstorp l Brandval finnskog av Joh. Porkka. Burktorp (Purkala) torde också ha uppodlats av någon Porkka. Gottlund påträffade släktnamnet Porkka även i Stora Mörtsjön (Lainila) i Torps socken i Medelpad. Enligt Fryksände och Östmarks husförhörsböcker bodde i Fäbacken (Vääpakka), på 1700-talet, Anders Eriksson Burk. Han var född 1719. Helt säkert bodde han på den ovannämnda gården Burken eller Borkken. En sonson till honom, Anders Olsson Porkka, född 1784, död 1843, bodde 1821 i Runnsjön i Östmark. Han var Gottlunds förtroendeman bland Värmlandsfinnarna och deltog också i den 12-mannadeputation, som uppvaktade konung och regering 1823 angående byggandet av finska kyrkor m.m. Han var också ad interim utsedd till länsman och klockare i den planerade finska församlingen Lauttasalmi. Han var läs- och skrivkunnig och skrev och talade både finska och svenska och han brevväxlade med Gottlund i många år. En tid tjänstgjorde han som skollärare i Östmarks finnskog. Han tycks ha varit nämndeman också någon tid. I en tiondelängd från 1658 påträffas i Runnsjön i Östmark Lasse Bork och Matts Bork, säkert den ovannämnde Matts Porkka, som uppodlat Fäbacken. I Rattsjöberg i Vitsand fanns samma år Borka-Lasse, 1664 är Lasse Bork kvar i Runnsjön, men en Matts Bork flyttar till Norra Lekvattnet (Liukola), vidare fanns där Clemmet Burck. 1672 finns i Runnsjön Olof Larsson Burk, tydligen en son till Lasse Bork. 1731 fanns Olof Burk i Kalvhöjden (Vasikkamaäki). 1668 fanns en Burke-Hindrik i Mången i Vitsand. Enligt Gottlund har släkten Porkka påträffats i Finland i Siikajokl socken samt på Högland (en ö i finska viken). Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Porkka. PÖNTINEN Namnet är upptecknat både av Gottlund och Nordmann. Vid Svabens bruk i Dalarna träffade Gottlund 1817 en 63-årig man, som hette Olof Larsson Pöntinen, den ende som där kunde finska. Han hade varit soldat två gånger. Första gången hade han hetat Udd, andra gången Hvass och därför kallades han Uddhvass. Han hade varit med i 1788 års krig i Finland. Han berättade, att den förste som byggde i Vestra Svartnäs i Svärdsjö finnskog i Dalarna varit Olof Pöntinen, därför har Vestra Svartnäs det finska namnet Pöntilä. Gottlund berättar från sin resa i Värmland 1821, att den förste som kom till Södra Viggen (Karvala) i Nyskoga socken varit en Matts Pöntinen. Detta är tydligen en förväxling av Pöntyinen. Se detta. Ännu 1821 fanns denna släkt kvar på några platser i Gräsmark i Värmland. I Sundbergs »Finnmarksräfsten i Norge 1686» nämnes i Risberget i Hofs socken Johan Dauidsen Ponden, 15 år, och född i Gestrikland i Sverige. Pöntinen har funnits i Rautalampi med flera platser i Finland, Pöntöinen i Rautalampi med flera platser. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Pöntinen. SUHOINEN Detta namn är upptecknat både av Gottlund och Nordmann. Enligt Fryksdals härads tingsprotokoll av den 15-17/6 1674 bodde då i Lövåsen i Sunne socken i Värmland Påfvel Olofsson och hans hustru Elin Olufsdotter. De hade tre barn, Olof Pålsson, som blev kvar på gården, Erik Pålsson, som flyttade till Tväråna, och Marit, som blev gift i Jangshöjden. Dessa personer tillhörde den finska släkten Suhoinen och Lövåsens finska namn lär ha varit Suhola. Vid Tväråna i Östmark hade Påfvel Påfvelsson Kart (Karttuinen) upptagit ett hemman 1647. Den ovannämnde Erik Pålsson från Lövåsen i Sunne blev måg åt denne Påfvel Påfvelsson och efter honom husbonde i Tväråna. Tvärånas finska namn blev nu Suhola. Gottlund berättar i sin dagbok från Värmlandsresan 1821 om en Erik Suhoinen, som kommit från Lövåsen i Lysvik till Tväråna (Suhola). Men han har uppgivit fel sockennamn. Det skall vara Sunne. Erik Pålsson kom till Tväråna (Suhola) någon gång på 1660-talet och han torde ha dött någon gång omkring 1700. Han hade med säkerhet följande barn: Erik, född 1665, död 1721, Olof (årtal saknas), död på 1740-talet, Mattes, född 1664, död 1751 och Hindrik, född 1684, död 1757. Släkten bodde kvar en tid i Tväråna, men skingrades sedan. Gottlund omnämner, att byn Frysjöberg i Grue socken i Norge upptagits av Mårten Suhoinen. Ovannämnde Erik Pålssons son Mattes hade en son, Mårten Mattsson, som flyttade bort. Troligen är det den Mårten Mattsson som är Frysjöbergs förste bebyggare. Han var född 1713. Erik Pålsson Suhoinens son Hindrik Eriksson Suhoinen flyttade till Puranstorp (Purala) i Östmark och hans son Johan Hindriksson Suhoinen flyttade till Hollandstorp (Hollanti) i samma socken, där han troligen bodde på gården Prinstorp, vars finska namn Ala-Suhoinen fortlevt till våra dagar. En sondotter till Johan Hindriksson blev gift med Nils Persson Raaskoinen. Se Raaskoinen. Gottlund berättar, att han i Hollandstorp träffade en gammal man Olof Jonsson Suhoinen. Men Gottlund har skrivit hans namn felaktigt. Han hette Olof Jansson (eller Johansson) Suhoinen och han var son till ovannämnde Johan Hindriksson. Den Johan Olsson Suhoinen, hos vilken Gottlund bodde under sin vistelse i Hollandstorp, var son till nämnde Olof Jansson Suhoinen. En dotter till ovannämnde Erik Pålssons son Mattes, Sara Mattsdotter, född 1705, död 1778, blev gift med Sigfrid Eriksson Häck (Häkkinen) i Mulltjärn i Östmark, född 1701, död 1786. I Lövhöjden (Lehtomäki) i Lekvattnet träffade Gottlund Elias Larsson Suhoinen, gift med Sophia Jansdotter Soikkainen från Kösstorp (Kössilä) i Bogen i Värmland. Han var son till en skräddare, Lars Hindriksson Suhoinen, som kommit till Lövhöjden från Gräsmark, men som härstammade från Lövåsen (Suhola) i Sunne, som tycks vara Suhoinensläktens stamort i Värmland. Den Suhoinenska släkten är ännu icke utdöd. Flera grenar av densamma fortleva ännu. Skrivaren av dessa rader tillhör denna släkt. Släkten har varit spridd i bl. a. Fryksände, Bogens, Gräsmarks, Östmarks och Lekvattnets socknar i Sverige samt i Brandvals, Grue, Hofs och Åsnas finnskogar i Norge. Släkten har funnits på många platser i Finland. Fernow skriver Soenn. Till antavla med Guns anfäder som tillhör släkten Suhoinen. Den finska invandringen till Sverige - Svedjefinnar. Utdrag ur Carl Axel Gottlunds dagboksanteckningar från år 1821. Finnkulturcentrum i Torsby. Mer information om Svedjefinnar på Finnsams hemsida. Arne Östmans sida om Carl Axel Gottlund och hans resor i Finnskogen. Seppo Remes sida om Finnskogarna. Åter till Vår Släkthistoria. Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2006-10-10