Olof föddes år 1681 i Fryksände socken, Värmlands län. Hans föräldrar var torparen Anders Olofsson Moilainen och hans hustru Marit.

Han gifte sig före år 1706 med Annika Henriksdotter och han övertog vid faderns död torpet i Runnsjön i Fryksände socken, Värmlands län.

I Carl Axel Gottlunds dagboksanteckningar från sin resa genom Värmlands Finnmarker år 1821, skriver han följande om Olofs far:
"........, så var en Anders Olsson Moilainen, kommen från Moilainstorp i Gräsmark. Han var en gammal dräng och hade skaffat sig en ansenlig förmögenhet genom sitt arbete. Han var den, som först upptog Runnsjön (hon var nu i 5:te led efter honom) och tog därpå skatt efter 1/4 hemman. Förut hörde det under Sörmarks utskog. Han hade en son, Olov Andersson, vilken, då fadren dog, var i Karlstad. Gubben hade nedgrävit en brännvinspanna full med silverpenningar i skogen, men hade ej nog förtroende för änkan och döttrarna, för att yppa för dem stället, utan sade blott: om nu min son varit hemma, så skulle jag gett honom en så stor gåva, att han ej skulle behöva söka dränglön (han behövde ej se sig om efter pängar att avlöna några drängar). Han dog emellertid och hans skatter äro än i dag förborgade."

Olof avled den 21 juni 1758, 76 år gammal, i Runnsjön i Fryksände socken, Värmlands län.

1728 vt
2/ För att Olof Andersson i Runnsjön ej skall åverka på Runnsjöskogen mer än han äger rätt till är åboma i Rådom och Torsby villiga att i enlighet med lagmansrattens dom 1726 23/8 avvittra åt hans torp lika stor del av Runnsjö som Sörmarks åbor tidigare avstått.
1729 ht
7/ Mellan Tomas Orran i Lekvattnet och mågen Anders Kes (Kis) i Bogen samt Jöns Tomasson skall göras avräkning beträffande de senares arv efter morfadern Anders Moilan, 8 tunnor råg, som Tomas fått av svågern Olof Moilan i Runnsjön. Tomas anser sig redan ha betalat till Kes medelst säd, kläder och annat.
8/ (Olof) Moilan bevisar med avtal av 1717 (vt 19), att Tomas Orran i Lekvattnet sålt honom den 1/5 av 2/3 i Runnsjön som Tomas svärfar Anders Olofsson Moilan lämnat i arv till (sina dotterbarn,) Anders Kes hustru och Jöns Tomasson. Dessa tilldöms ersättning för sin mödernejord ur Tomas fasta egendom.
49/ Enligt utslag i lagmansrätten 1726 23/8 har Runnsjön tilldelats av Rådoms och Torsby utmark intill Runnsjön ett område motsvarande vad Sönnark tidigare avstått till Runnsjön, 3240 alnar i fyrkant. Olof Andersson Moilan är ej nöjd där utan begär häradssyn, vilken beviljas.
1730 vt
18/ Olof Moilan i Runnsjön erkänner genom sonen Olof Olofsson att han är skyldig åboma i Skalleby och Bergeby 20 rd för timmer han huggit på deras samskog, vilka pengar de nu krävt genom Jöns Jonsson i Skalleby.
1730 ht
80/ Anders Nilsson i Svenneby och medintressenter har instämt äldre och yngre Olof Moilan i Runnsjön resp. Fäbacken för att de förra ej erhållit utlovad lön 38 rd för arbete med att samla ihop 38 tolfter sågtimmer i Fryken och transporten därav till Frykälven. Svarandena döms i sin frånvaro att betala vad de lovat.
1731 vt
25/ Johan Klemetsson och Mats Mickelsson i Runnsjön har tillåtit Johan Larsson i Runnsjön att slå sig ned på den skog som Olof Moilan för egna medel återvunnit ifrån Rådom. De förstnämnda anses äga rätt till del i den återvunna skogen men bör betala sin andel av Olofs kostnader.
1732 ht
48/ På begäran av Olof Moilan utsattes vite om 10 d smt mot olaga åverkan på den skog, varom han tvistar med åboma i Rådom och Torsby.
1734 vt
35/ Olof Moilan i Runnsjötorp kärar till Rådoms ägare med påstående att de ej äger del i Runnajöskogen, vilket han vill bevisa med intyg av landskamreraren Petter Hjolman av 1733 5/7, enligt vilket torpet i 1649 års jordebok nämns som Upptaget på Torsby ägor, och Olof hävdar att om Rådom ägt del skulle även Rådom ha nämnts. Svarandena säger sig ha samhävd där med Torsby sedan urminnes tid, vilket även intygas av Torsby åbor Nils Lundell, Per Olofsson och Jon Halstensson, varjämte det påpekas att Västanå och Smedserud nämnts som medintressenter i denna skog. Rätten kan ej heller fråndöma Rådom samhävd i skogen. Olof Moilan vädjar till lagmansrätten.
1734 ht
65/ Svenneby åbor är instämda tillsammans med Olof Moilan, de förra för att de tillåtit Moilan att hugga 10 tolfter av stående skog och en stor mängd av kullblåst skog. För Moilan svarar Jon Olofsson i Östmark. De förra säger sig ej ha gett tillstånd till annat än den kullblåsta skogen. Eftersom vindfället eljest ej hade blivit nyttjat och det därför ej bör inbegripas i de 12 tolfter som ett helt hemman får avvika för avsalu, finner rätten skäligt att frikänna svarandena.
1735 vt
25/ Enligt intyg av 1724 25/3 av Olof Moilan vid Runnsjön, Mårten Andersson i Långerud, Erik Olofsson vid Gransjön och Olof Olofsson vid Kindsjön har Mats Olofsson Karjen vid Runnsjön på sitt yttersta bestämt, att hans hustru Annika Olofsdotter skulle äga 1/3 av såväl lös som fast egendom och barnen 2/3, men att boet skulle stå orubbat tills yngste sonen kommit till myndig ålder.
1735 ht
33/ Jägmästaren Georg Gustaf Uggla anklagar följande för att de huggit mera sågtimmer än de haft rätt till: 1/ Ägarna i N. Lekvattnet Per Mickelsson Käck och hans son Erik Persson, 2/ Olof Andersson Moilan i Runnsjön och hans son Henrik Olofsson, 3/ åboma på Långsjöhöjden, 4/ Måns Svensson i Hedås, som huggit på Anas och Kalletorps skog, samt 5/ Granbäcks åbor. Per Mickelsson i Lekvattnet har huggit på beställning för fästningsbygge, vilket han skall bevisa vid nästa ting. De övriga har tidigare ej huggit på flera år, varför de frikännes.
1737 ht
171/ Olof Moilan och Olof Matsson i Fäbacken har fällt 2 björnar, Jon Jonsson i Åsteby 3 unga björnar, Per Svensson i Uddheden 1 räv, Lars Nilsson i S. Borgeby 1 räv och Johan Jonsson i Portnär 1 räv. För björn betalas i skottpengar 4 d smt, för ungbjörn 1 d smt och för räv 16 öre smt, inalles 12 d 16 öre smt.
1738 ht
43/ Jägerifiskalen och mantalskommissarien Johan Gustaf Roman anklagar Olof Moilan i Runnsjön för att ha huggit 8 tolfter och 4 stockar sågtimmer av ståndskogen på Svenneby ägor. Genom Henrik Olofsson i Runnsjön invänder Olof att hälften har han med jordägarnas tillåtelse huggit av kullblåst skog, och beträffande det övriga har ägarna sedermera nedlagt sin talan. Eftersom han erkänt att han huggit en del av färsk skog utan lov av ägarna, döms han dock att bota 1 d smt för var stock, inalles 50 d smt. Beträffande det övriga skall man undersöka om det verkligen huggits av vindfällen.
1739 vt
2/ I målet mellan jägerifiskalen Johan Gustaf Roman och Olof Moilan i Runnsjön (38ht 43) om 4 tolfter och 2 st sågstockar, som Moilan skall ha huggit utan tillstånd på Svenneby skog, meddelar Moilans ombud Henrik Olofsson i Runnsjön att den ådömda besiktningen ej skett, enär fiskalen ej infunnit sig. Målet uppskjuts till nästa ting, då den anbefallda undersökningen skall ha verkställts.

Kommentar:

vt resp ht som står efter årtalet i Domboken anger "Vårtinget" resp. "Hösttinget".

Åter till antavlan.

Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2005-08-08