Det fanns alltså verkligen en Wångberg på nära håll, i samma socken som Jacob Reenstierna själv bodde under 1710- och 1720-talet. Namnet Torsten förklarar även bruket av patronymikonet Stensson. Det fanns också verkligen en Elin, och de båda synes haft en son vid namn Per. Per var 1737-1738 tydligen gift med en Kerstin, men hon saknas i den andra husförhörslängden och förefaller då ha avlidit. Per var därmed redan änkeman när han trolovade sig med änkan Maria Eriksdotter i Varsundet 1739. Det ger vid handen att han måste ha varit myndig 1737, dvs. född senast 1716. Även denna uppgift från dödsnotisen i Amnehärad 1792 skulle då vara helt riktig. Soldaten Torsten Wångberg avled i Norra Vånga den 16.5 1742 och uppges då ha varit 36 år gammal (född ca 1706). Torstens patronymikon Månsson antyder att han på något sätt var besläktad med de mera kända bröderna Lars Månsson Wångberg och Per Månsson Wångberg. Möjligen var Torsten en bror, halvbror eller brorson till dem. En viktig iakttagelse är i alla händelser att Torsten Månsson Wångberg inte kan ha varit Per Stensson Wångbergs biologiske far, eftersom Per ju måste ha varit född senast 1716, dvs. när Torsten endast var i tioårsåldern. Hustrun Elin måste därmed ha varit något äldre än maken Torsten. Det var hon också. I dödboken för Norra Vånga anges: ”Torsten Wångbergs Änkja af ålderdoms swaghet 60 [år].” Hon hade avlidit 17.7 1753 och enligt åldersuppgiften var hon alltså född ca 1693."

Hon blev alltså änka år 1742 då maken Torsten Wångberg avled. Elin avled själv den 17 juli 1753 i Norra Vånga socken, 60 år gammal.