i Alsters socken, Värmlands län
Namnet Hösserud får vi förklarat i Albin Zernanders bok om Alster. I den skriver han att namnet Hösserud består av två delar, "Hösse" och "Rud". Delen "Rud" är en vanlig ändelse på gårdsnamn i trakten. Den kommer från fornnordiskans >rydja> och betecknar röjning av skogsmark. Namnen bildades under vår egentliga medeltid 1000-1500-talen. Första sammansättningsdelen utgör vanligen namnet på förste röjaren eller något för platsen som är karakteristiskt. Den första delen "Hösse" kommer också den från fornnordiskan och ordet >haus>, som har betydelsen huvudskål. Namnet Hösserud skulle alltså ha betydelsen "Den huvudskålsliknande kullen", eller ännu rättare kanske "Röjningen på den huvudskålsliknande kullen".
Av de tre gårdarna samlade under namnet Hösserud finns idag endast två kvar. I folkmun skiljs dessa åt genom att kalla den ena Hösserud och de andra Hösserudkullen. Bägge gårdarnas jorbruksareal brukas fortfarande till stora delar aktivt. Under min släktforskning dyker det här och var upp anfäder som bott i Hösserud. På vilken av de tre gårdarna som de bott går tyvärr inte att utläsa och därmed kan vi inte heller med exakthet säga hur länge gården Hösserudkullen varit i släkten.
Enskifte på inägor 1811. Klicka för att förstora! Med någorlunda säkerhet kan vi dock säga att Hösserudkullen varit i nuvarande släkts ägo från 1840-talet. I Husförhörslängden för år 1846-50 är det angivet att, av den gård i Hösserud som totalt omfattar 1/4 mantal, är Magnus Andersson (Anders Fredriks far) i Bjurerud ägare till 1/8 mantal. Den andra 1/8-delen ägs och brukas av Jan Jonsson. När Jan Jonsson avlider år 1857 köpte troligtvis Magnus in hans 1/8-del och gården fick en storlek av 1/4-mantal. Det är även denna storlek som gården anges ha i Husförhörslängderna från år 1866 och framåt. Här anges också att det är ett "kronosskatte"-hemman. När Anders Fredrik och hans familj kom till gården omkring år 1859, flyttade de in i det nybyggda boningshuset omfattande två våningar och med en boyta på 300m2. Det gamla boningshuset som var ett enplanshus hade rivits och på dess plats istället anlagts en gårdsplan med plantering i mitten. I planteringen finns än idag ett litet stenröse som med stor sannolikhet han häröra från grunden till detta gamla hus. I övrigt finns inga spår kvar av det gamla boningshuset. Det är också nu som gårdens glansperiod börjar. Den varar till senare delen av 1930-talet. Under denna tid uppförs ett antal nya byggnader såsom ny ladugård, loge och vagnslider. Idag finns 10 olika byggnader ännu kvar från denna tid; Boningshuset, Drängstugan, Stallet, Spannmålsmagasinet, Ladugård med loge, Bykhuset, Hönshuset, Smedjan, Kalkhuset, och Hundkojan. Den Rökstuga som också tillhör gården och som ligger en bit upp i skogen har tyvärr inte överlevt tidens tand utan har rasat ihop och därmed övertagits av buskar och myror. Endast ingången är någorlunda intakt. Logen som är förlängningen till Ladugården är det senaste tillskottet till gården och uppfördes så sent som år 1935. Av de äldre husen på gården torde Stallbyggnaden och Drängstugan vara de äldsta. Dessa skall, enligt en inventering som Värmlands museum gjort, vara från början av 1800-talet. Nämnas kan också att under Drängstugan finns en jordkällare. I samma hus finns också snickarboden och utrymmen för lagring av spannmål. Stallet har plats för fyra hästar. I Ladugården fanns plats för 16 kor. Enligt ett handskrivet papper som hittades på vinden i boningshuset under hösten 1998, var utfordringen av korna ett heltidsarbete i början av seklet. Detta papper omfattar den "Foder-ordning" som gällde den 4 april 1907. Hästar och kor fanns på gården fram till år 1968 då man strax före jul nödslaktade de tre kvarvarande hästarna och den enda kvarvarande kon. Inom gården finns också en liten damm med den gamla brunnen alldeles intill. Gården finns också med i bokserien "Gårdar och Gods" i delen "Värmlands sydöstra" som utkom 1945. Om gården i äldre tider vet vi inte så mycket. Detta är ännu ett outforskat område. Kvar från äldre tider finns bl a en fångstgrop. Se vidare Riksantikvariens notering om fångstgropen. Sammanfattningsvis kan nämnas att Hösserudkullen ännu är i släktens ägo. Mycket tack vare Dagmar Anderssons beslut att efter sin död testamentera gården vidare inom släkten. Sedan år 1846 har Hösserudkullen ägts genom följande släktled:
Följande hus och funktioner fanns år 1998 på gården:
Övrigt:
 Åter till Vår Släkthistoria.
|
Magnus Andersson i Bjurerud