Texten hämtad ur häftet om Väse kyrka av Louise Tham.
Utgivet av Värmlands museum.
Den gamla kyrkan i Wäsehärad, som socknen tidigare hette, hade under 1600- och 1700-talen utvidgats ett flertal gånger men blev slutligen både för trång och för bristfällig. År 1738 "proponerades" en ny kyrkobyggnad, men av ekonomiska skäl väntade man och nöjde sig med en reparation av den gamla. När det vid 1700-talets mitt blev nödvändigt att förstora kyrkan, beslöt man att bygga ut de främre väggarna i bredd med de gamla korsarmarnas gavlar. Arbetet anförtroddes åt byggmästare Christian Haller från Karlstad, som tidigare anlitats vid domkyrkobygget i Karlstad och även vid andra kyrkobyggen i landskapet. Är 1758 framlade han en ritning till ny kyrka i Väse med bibehållande av vissa delar av den gamla byggnaden.
Under arbetets gång visade det sig emellertid att de murar som skulle stå kvar var synnerligen bristfälliga, varför hela frågan fick tagas under omprövning. Detta ledde till att man påföljande år beslöt att "genom någon förfaren man låta förse församlingen med project eller ritning till en ny kyrka, som ej mindre bleve till utseendet vacker än för församlingen rymlig". Det blev den kände stadsarkitekten i Stockholm, j. E. Carlberg, som fick uppdraget, och på nyåret 1760 presenterade Carlberg sin ritning. Till byggmästare utsågs Lars Akergren, då mäster Haller under tiden avlidit.
Det blev i hög grad församlingen som fick svara för kyrkobygget både med arbetskraft och material annars hade detta knappast kunnat komma till stånd, då stats- eller kollektbidrag svårligen beviljades. Så var exempelvis bestämt att varje gård skulle framskaffa 8 lass sten, 32 lass sand, 4 slanor, 8 bommar etc.
Den nya kyrkan fick formen av en långhuskyrka med femsidigt kor. Bakom detta placerades sakristian, som tidigare varit belägen på norra sidan. Kyrkan fick trägolv, vilket dock redan efter några år ruttnade och måste utbytas mot sten, d. v. s. tegel i koret och gångarna och vanlig gatsten under bänkarna. Som detta golv blev mycket kallt uppmanades stolägarna att lägga halmmattor under sina bänkar. I stort sett pågick det nya kyrkobygget, mellan 1760-62, men det skulle dröja ytterligare ett antal år innan kyrkan stod helt färdig. Trots de dimensioner den nu fått räckte den inte till, utan det beslöts på en sockenstämma år 1779 att bygga en läktare i väster för att kunna avhjälpa trängseln, som rådde i kyrkan, särskilt vid de stora högtiderna. På grund av delade meningar i sockenstämman uppsköts läktarbygget till 1783, då man äntligen började bygga den efter ritning av Samuel von Hofsten på Hammar.
Vid det nya kyrkobygget hade man låtit det gamla tornet stå kvar, men som grunden var svag och tornet inte passade den nya byggnaden beslöt man 1787 att bygga om det. Bygget utlystes på entreprenad och det blev byggmästare Wessman på Björkvik, som uppförde det nya tornet. Det stod färdigt år 1794.
Under årens lopp har kyrkan undergått en del förändringar och reparationer, bl. a. på 1850-talet, då man målade om bänkar, läktare, sakristia, altartavla samt predikstol och en del inventarier. Kyrkan fick ar 1853 skiffertak. Först fyrtio år senare, 1890, lät man insätta kaminer - till dess hade kyrkobesökarna suttit i en helt oeldad kyrka. Är 1903 ägde en mer genomgripande restaurering rum, då nya dörrar och fönster insattes, stengolvet utbyttes mot trägolv, nya bänkar förfärdigades, kyrkan målades invändigt m. m.
Den mest omfattande restaureringen skedde dock på 1950-talet, då kyrkan i första etappen år 1950 fick tak av koppar. Arbetet låg sedan nere till 1955, då övriga förändringar vidtogs. Väggarna putsades, innertaket nygjordes, i kor och vapenhus inlades golv av kalksten. Trapporna i vapenhuset borttogs och under orgelläktaren inreddes en brudkammare. Nya bänkar insattes, tillverkade efter gammal modell, och nya dörrar och fönster tillkom. Altare och predikstol restaurerades av konservator Sven Dalen, Stockholm, och arbetet i sin helhet leddes av arkitekt SAR Einar Lundberg, Stockholm. Den 5 februari 1956 återinvigdes kyrkan.
Åter till Släktsocknar och Orter.
Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2000-02-09
|
