 Alsters kyrkas
officiella hemsida.
Texten hämtad ur häftet om Alsters kyrka av Louise Tham.
Utgiven av Värmlands museum.
BYGGNADSHISTORIA
På en sockenstämma 1692 tillfrågades Alsters församlingsmedlemmar om de ville bygga en ny kyrka i stället för den gamla, som med tiden blivit för liten. På detta svarade de jakande förutsatt att man uppförde den nya kyrkan på samma plats. I stort sett skedde detta, d. v. s. man valde att placera den ca 300 meter väster om den gamla platsen. Den nya kyrkan började byggas år 1693 och tre år senare, på sommaren 1696, invigdes den av superintendenten Benedikt Caméen "i närvaro af mycket hederligt och förnämligt folk".
Kyrkan byggdes som en korskyrka och fick för tiden ansenliga mått. Korsarmarna hade en längd och en bredd av 11 meter, och den totala längden var 33 meter. Tornet placerades över korsmitten och kyrkan spånkläddes i likhet med flera andra värmländska kyrkor. Som byggmästare anlitades Anders Rank från Filipstad. Kyrkobygget i sin helhet kostade omkring 1.000 daler silvermynt. Sockenmännen var flitigt engagerade i uppförandet av den nya kyrkan och uppmanades i protokollen att bidraga med timmer, spik och annat byggmaterial. Den försågs med nio fönster och var invändigt vitlimmad. Taket måste på grund av tornets placering bli plant. Koret skildes från det övriga kyrkorummet genom ett korskrank, på vilket sitter två snidade bröstbilder av en man och en kvinna. Av allt att döma föreställer de borgmästaren och brukspatronen Henrik Kolthoff (död 1661) och hans maka. Henrik Kolthoff anlade flera järnbruk i Värmland, bl. a. Alstrums bruk. Han och hans familj kom att spela en betydande roll i Alsters församlingsliv, inte minst i ekonomiskt avseende.
År 1704 inflyttade en annan medlem av samma släkt, Olof Kolthoff (1672-1740) till församlingen. Han blev kyrkoföreståndare, och i en visitationshandling av år 1730 förklarar pastor att "ban skattar sig lycklig, som af honom så gott bistånd hafwer". Det gravkor av sten som ligger öster om koret uppförde Olof Kolthoff för sig och sin familj. År 1800 tog man gravkoret till sakristia och som sådan fick den tjänstgöra ända till år 1915. Innan dess låg sakristian på kyrkans norra sida som en utbyggnad bakom predikstolen. På en sockenstämma år 1805 beslöts "att gamla sakristan med dörrar, fönster, järn och lås med det första skola bort auktioneras och dörren vid predikstolen igentimras samt ett fönster däröver upphuggas och insättas med spånet som finnes på sakristians tak, om det är dugligt användas att bekläda väggar".
På 1700-talet undergick kyrkan flera smärre reparationer och förändringar. Så var yttertaket exempelvis ständigt under lagning. Kyrkan var med sina nio fönster förmodligen ganska mörk, och år 1726 beslutades att göra sex nya fönster. Dessutom lät man mäster Nils Mård i Karlstad vitlimma väggar och tak, måla listverk under taket och "gardiner" över fönstren och dörrarna, d. v. s. målade draperier, något som var ofta förekommande vid denna tid och ännu kan ses bl. a. i Visnums-Kils kyrka. Vid 1750-talets början talas i protokollen om kyrktornets bristfälligheter, och ett trettiotal år senare tar man ånyo upp frågan. Det förefaller emellertid inte som om man vidtog någon åtgärd förrän 1832, då "kyrkans tak börjar att vid ringningarna röra sig samt därigenom lätteligen kan göra taket alldeles obrukbart" och sockenstämman beslöt att en ny klockstapel nästa år skulle uppsättas utanför kyrkan. Därav blev emellertid intet, då kyrkoföreståndaren doktor Lexow ansåg att det skulle bli onödigt dyrt och att kyrkan utan torn skulle se ut som ett magasin. Han lät i stället år 1835 medelst pilastrar stötta de bärande väggarna. Spiran nedtogs dock och man uppsatte i stället ett kors på tornhuven. Detta som var av järn och ganska tungt utbyttes 1861 mot ett kopparklätt träkors. Under 1800-talet skedde för övrigt inga större förändringar utan man begränsade sig till underhållsåtgärder.
En genomgripande restaurering ägde rum åren 1914 -1915 under ledning av arkitekten Bror Almquist, Stockholm. Korsarmarna i norr och söder kapades nu så att endast en tredjedel av dem återstår. Man inredde en sakristia genom att avdela en del av koret åt öster och skapade också ett utrymme i väster under orgelläktaren genom att slopa de nedersta bänkarna. Kyrkan fick nytt yttertak liksom nytt golv. Väggarna bekläddes med panel, tornets bärande delar stöttades medelst pelare, bänkarna gjordes nya och en målning av kyrkan i sin helhet utfördes. Dessutom renoverades altare och predikstol m. m. Kyrkan återinvigdes i december 1915 i närvaro av biskop j. A. Eklund.
År 1948-49 omlades såväl kyrkans yttertak som dess torntak. Det senare bekläddes med kopparplåt. Exteriören målades 1950 och interiören två år senare. De gamla kaminerna ersattes av elektrisk uppvärmning 1951 då även elektriskt ljus installerades. Brudkammaren inreddes år 1959 och några år senare moderniserades och renoverades sakristian.
Gravkoret genomgick en upprustning 1966 då bl. a. väggarna reparerades och vitkalkades in- och utvändigt.
INREDNING OCH INVENTARIER
Altare
Altaruppsatsen representerar en typ som är vanligt förekommande i värmländska kyrkor och som dateras till tiden omkring år 1700. Vem som är upphovsman till denna är emellertid okänt. Däremot "stofferades", d. v. s. målades den år 1712 av mäster Israel Alexander Brun från Kristinehamn, som stofferade Väse kyrkas altare samma år och även anlitats i bl. a. Rudskoga och Visnums-Kils kyrkor. Denna stoffering, som belöpte sig till 300 riksdaler, bekostades av brukspatron Olof Kolthoff. Mittpartiet upptages av Kristus på korset, flankerad av Maria och Johannes. På ömse sidor stå snidade bilder föreställande Petrus och Paulus. Altaruppsatsens övre del skildrar Kristi uppståndelse med Moses och Johannes Döparen på sidorna. På krönet slutligen är placerade fem snidade mindre figurer som symboliserar kristna dygder. De är från vänster givmildheten, hoppet, kärleken, tron och rättvisan.
Predikstol
Predikstolen förärades år 1662 till
Väse kyrka av landshövdingen, greve Eric Soop på Hammar, vars vapen syns på predikstolens himmel. Redan 1704 skaffade man emellertid en ny predikstol till Väse och överlämnade den gamla till Alsters kyrka. Är 1732 målades den av målarmästare Nils Mård i Karlstad. Den prydes av snidade figurer mellan halvkolonner, i mitten Kristus och på sidorna evangelisterna. Några snidade figurer, nu placerade i koret ovanför fönstren och till vänster om norra dörren har tillhört predikstolens gamla
dörrparti. Ett timglas, hållet av en snidad ängel härrör från 1700-talets början.
Dopfunt
I gamla inventarieförteckningar upptages en funt, som emellertid saknats sedan mycket länge. Först 1965 fick kyrkan på nytt en dopfunt, tillverkad av laserad
furu hos Svensk kyrkoslöjd, Sköldinge. Dopskålen av tenn inköptes år 1689 och fanns alltså redan i den gamla kyrkan. Den är tillverkad av norrköpingsmästaren Peter Andersson.
Orgel
År 1832 skänkte brukspatron O. Berggren en orgel med sex stämmor till kyrkan. Den placerades dock inte på sedvanliga sätt i väster, då givaren tyckte "det onödigt vara bygga läktare uti västra korset, utan vill sätta honom bakom altartavlan eller på en liten nätt läktare vid sidan mitt emot predikstolen med trappa upp från koret". En mindre läktare uppfördes således i korets sydsida. Denna läktare bibehölls ända in på 1900-talet trots att kyrkan år 1884 fått en ny orgel med åtta stämmor från E. A. Zetterqvist & Son, Örebro. Den nuvarande orgeln anskaffades 1959 från orgelfirman Åkerman och Lund, Solna.
TIDIGARE KYRKOR I ALSTER
Den äldre kyrkan i Alster låg som nämnts ett stycke öster om den nuvarande, på hemmanet Prästgården. Om dess ålder vet man inget men troligen är det samma kyrka som är nämnd i jordeboken 1540. Ett tillbygge skedde år 1643. Detta kallas i handlingarna för "Nya kyrkan". Trots denna förstoring blev kyrkan efter några decennier för liten för församlingen. Man började därför diskutera byggandet av en ny kyrka 1685, vilket resulterade i uppförandet av den nuvarande.
|
Intill platsen för den gamla kyrkan restes 1966 en sten av Hembygdsföreningen och Alsters församling. Den bär följande inskrift:
Stanna Du människa.
Lyssna till seklernas gång.
Här nedom i åkertegens mull
vilar de hängångna släkten.
De som i Alster brutit sin bygd.
Där låg deras kyrka före 1696.
Där har de dyrkat sin Gud.
Där har de stärkts i sin tro.
Alsters församling och hembygdsförening reste stenen år 1966.
 Anfädernas gravstenar vid Alsters kyrka.
Åter till Släktsocknar och Orter.
Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2004-10-02
|
