Text är hämtad ur häftet "Kyrkobeskrivning Tunabergs kyrka".
MEDETIDSKAPELL
Vi vet ingenting om hur medeltidens kyrka ordnade själavården uppe i bergslagen, men det behöver knappast ens betraktas som en gissning, om vi säger, att ett kapell måste ha funnits i dessa avlägsna bygder, vars invånare hade uppåt två mils väg genom farlig ödemark till sockenkyrkan i Tuna.
En av träbilderna är emellertid av extra intresse i detta sammanhang. Det är en bild av Heliga Birgitta. Så pass ovanliga är bilder av henne, att det inte är förmätet att tro, att bilden hänger samman med Vadstenaklostrets bruksengagemang i Tunaberg.
NYARE TIDEN
Första gången vi dokumentariskt hör talas om ett kapell är 1538. Det gick under många namn. "Tuna bergslags kapell även kallat Koppartorps kyrka eller ock Utterviks kapell, jämväl Kapellekyrkan".
Kapellet tjänade som annex under Tuna, men mot slutet av 1500-talet avsåg hertig Karl att göra en särskild socken av Tunaberg.
KAPELLBYGGNADEN
Traditionen säger: "Tunabergs kyrka är byggd är 1620 av träd. Kapellet byggdes i knutat, liggande tinder. Vad den äldsta byggnaden omfattade är svårt att säga. Troligen endast den rektangulära sal, som nu utgör kyrkans långhus.
Vapenhuset tillhör säkerligen också första planläggningen, och på långhusets norrsida måste ha funnits en sakristia.
År 1682 byggdes väster ut ett nytt vapenhus. År 1694 skedde en stor förändring. Taket togs ner och väggarna förhöjdes med tre stockvarv, varefter taket på nytt lades på och spånslogs.
År 1700 blev "väggarna och taket anstrukna med vit färg och åtskilliga figurer med varjehanda kulörer efter den tidens smak".
År 1776 blev kyrkan slutligen förstorad genom att en tillbyggnad uppfördes mot norr för att möta ökningen av befolkningen i socknen. (År 1773 fanns 915 personer).
KYRKPLATSEN
Den ligger i en utomordentligt intressant miljö. Norr och öster ut ligger de för Sörmland nästan markanta berget Kummelberget och Simonsberget. Hundra meter nordväst om kyrkan finns Kolmårdens största gruvhål, en koppargruva, som fick sin väldiga dagöppning genom ett ras år 1818.
Norr därom ligger slutligen en liten röd timrad gruvby med bl.a. en hembygdsgård i den gamla gruvfogdebostaden, som också inrymde ert skolsal.
KLOCKTORNET
Troligen är det från kapellets byggnadstid, det står väster om kyrkan och är en panelad klockbock med en sirligt svängd spånslagen huv. I flöjeln står årtalet 1663. Det är antagligen endast året för en reparation.
Klockorna är tre. Den äldsta uppgift vi har om dem är, att fru Ingeborg Palnesdotter Rosenstråle på Ravnäs i Östergötland år 1629 skänkte en klocka. År 1698 gick den sönder vid kungsringningen efter Karl XI, och 1699 göts den om på bekostnad av brukspatron Gillis de Besche d.y., vars namn den bär. Det är lillklockan.
Mellanklockan skänktes troligen av Wilhelm Drakenbielm på Stjärnholm. Den göts om 1729 av klockgjutare Magnus Hultman i Norrköping men sprack vid påskringningen 1876 och göts om av K. G. Bergholtz och skänktes av syföreningen.
KYRKOGÅRDEN
Den når man genom en sirlig, murad portal med byggnadsåret 1966, en exakt kopia av den år 1755 uppförda men förfallna stigluckan. Söder därom ligger det Sederholmska gravkoret, uppfört på 1830-talet för den familj, som under åren 1807 till 1963 ägde Nävekvarns bruk.
Norr om kyrkogårdsporten har under ett skyddstak ställts upp ett dussin mer eller mindre slitna gravhällar av kalk- eller sandsten. De kommer från kyrkogården där de legat över gravar. De visar i typografisk och dekorativ utformning, att en mycket lantlig stenhuggare utfört dem. Några årtal är bevarade, där de begravnas dödsår varierar från 1660 till 1705. En häll har en vapensköld med en enkelt tecknad vinkalk. Det är det vanligaste prästemblemet, och årtalen 1670 och 1664 bestämmer de begravna som kapellanen herr Olaus Arvidi Geringius och hans hustru Anna Olofsdotter.
Mitt emot stenarna finns dörren till västra vapenhuset från 1682. Genom trätjäran skymtar ett ornament, som egentligen hör hemma i förra hälften av århundradet, och dörren har kanske därför haft annan funktion i kyrkan tidigare.
Vi går runt kyrkan. Den är sedan 1936 rödfärgad. Dessförinnan var den en period vitmålad och hade plåttak. Vid 1936 års restaurering återfördes exteriören till gamla förhållanden genom rödfärgen och ett nytt spåntak. Väggarna täcktes 1705 med träpanel.
På västra gaveln av kyrkan finns en liten takryttare, som trick flöjel och kulor år 1696.
En vandring runt koret och sakristian avslöjar, att kapellet en gång råkat på glid mot söder och att man då förankrat timmerväggarna med ett bastant dragjärn från hällen bakom kyrkan.
INTERIÖREN
Vi går genom södra vapenhuset över en 1975 nylagd granittrappa.
Vapenhuset har en glad dekoration i taket med årtalet 1700.
Vi vet att det var Per Målare från Nyköping, som utförde dekorationen liksom målningarna inne i kyrkan. Mitt i taket hänger en ljuskrona av trä, vilken på ett sparsamt och lustigt sätt imiterar de malmkronor, som brukades tinder 1600-talet.
Inne i långhuset finns tillfälle att studera de målningar, som Per Målare gjorde där. De övermålades men togs 1936 fram helt och hållet i koret men endast som smakbitar i långhuset. Det är "gardiner", som målats som om de blivit upphängda på stänger runt kyrkan. Dekorationen är så lika dem, som tre är tidigare målades i Alla Helgonakyrkan i Nyköping, att man får förutsätta, att Per Målare dekorerat även där. Vi vet, genom en redan citerad beskrivning av kyrkan, att även taket varit målat, men takbräderna utbyttes under 1800-talet, så av den dekorationen återstår nu ingenting.
ALTARET
En tavla på duk föreställande Kristus på korset jämte Maria och Johannes.
MEDELTIDA SKULPTURER
Maria med Jesusbarnet sitter på korets norrvägg och är troligen ett svenskt arbete från omkring 1500. - Längre ned på kyrkans nordvägg i gränsen mellan kor och långhus sitter en Birgittabild på en bänk och läser eller skriver i en bok, det vanliga attributet för den myndiga sierskan. Det mesta av bildens målning har försvunnit genom århundradens vanvård, men ansiktet är helt bevarat, vilket ger ett ganska sällsamt intryck.
Bilden, som kommit till under senare delen av 1400-talet, har förr varit bortdeponerad i Strängnäsmuseet.
Kvar i Strängnäs finns fortfarande en lidande Kristus, som avbildats med gisselslagen över den nakna kroppen. Den är tillkommen omkring år 1450.
DOPFUNTEN
Sedan år 1945 finns en dopfunt av Kolmårdsmarmor.
KYRKSKEPP
I korets tak hänger en skeppsmodell, som år 1961 tillverkades och skänktes av gjutaren Ivan Bergström i Nävekvarn.
PREDIKSTOLEN
Korgen är en ganska enkel möbel från förra häften av 1600-talet. Ljudtaket förefaller äldre och mera omsorgsfullt arbetat med bl a. svarvade detaljer. På nedre listen ut åt långhuset står årtalet 1660. En uppgift finnes att taket skulle ha först från Lilla Mellösa kyrka år 1680. Där hade man år 1666 skaffat sig en ny predikstol, och kanske överlät man då den överblivna "himlen" till den fattiga kapellförsamlingen i Tunaberg. - På predikstolen finnes fäst ett timglas med trästomme av tidig 1600-talstyp.
ORGELLÄKTAREN
Den byggdes 1685. Den orgel, som nu står där uppe, byggdes 1871 av E. A. Setterquist & Son i Örebro. Den innehöll 6 stämmor. Samma firma byggde om orgeln 1936 till 10 stämmor. Kyrkans första orgel byggdes 1834 av församlingens klockare A. Klang. Den bestod av 7 ½ stämma.
SAKRISTIAN
Ett ganska litet men trivsamt rum med ett altare, över vilket finnes ett litet krucifix, som en församlingsbo räddade från svenska kyrka i Leningrad, då dess övriga inventarier förstördes i samband med religionsförföljelse 1936.
Åter till Släktsocknar och Orter.
Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2000-03-03
| 