Texten hämtad ur skriften "Kyrkorna i Lekeberg".
Utgiven av Lekebergs KDN/Kultur.
Text och foto av Åke Axelsson.
HIDINGE gamla kyrka - hölada, bönhus och luffarlogi.
Hidinge gamla kyrka har genomgått många öden. Den anses vara från 1100-talet. Sedan man i mitten av förra seklet börjat anse den för liten och byggt nya kyrkan vid Skärmartorp, fick den förfalla. Här har sedan varit bönhus, föreningslokal, hölada och logi för luffare. 1935 bildades "Stiftelsen Hidinge ga kyrka" vilken nu vårdar och underhåller kyrkan.
En från varje hushåll.
I mitten av 1800-talet var den både fruktade och älskade prosten Morenius själasörjare i Hidinge. Han ville att minst en person från varje gård eller hushåll skulle gå i kyrkan varje söndag. Församlingsborna lydde honom och därför var det alltid så mycket folk att man fick stå i mittgången. Patron Hinnersson som ägde Skärmartorps gård skänkte mark till ny kyrka och denna stod klar för invigning 1869.
Lämnades åt sitt öde.
När församlingen nu fått en ny kyrka, lämnades den gamla åt sitt öde. Kyrkstämman beslöt att den skulle rivas. Vilket grosshandlaren Flodin vid Hidinge kvarn lovade göra gratis, om han fick använda stenen vid uppförandet av ett mejeri i Hidingebro. På inventarierna fick klockaren göra auktion. Man sålde allt: bänkar, altare, predikstol och krucifix. En person från Tysslinge köpte krucifixet med Frälsarens bild, och när han körde hem med det på sin vagn, sade man, "Nu åker Frälsaren från Hidinge". Så långt som till att man började riva kyrkan kom det dessbättre aldrig. Jakob Larse i Hidinge och Karl Ekbom i Ekeberg gick till prosten Morenius och erbjöd sig att köpa kyrkan för 200 riksdaler, för att den skulle få stå kvar. På så sätt räddades en ovärderlig kyrklig klenod kvar åt kommande släkten.
Bönhus och luffarlogi.
Kyrkan blev nu bönhus i 25 års tid. Här predikade, bland många andra, den kände Olof Gabriel Hedengren, "Patron på Riseberga". När missionsvännerna sedan fick sitt riktiga bönhus uppe i Lanna, blev kyrkan för en tid nykterhetslokal. Åren 1905- 21 var kyrkan hölada åt klockaren. Under denna tid blev den också ett kärt tillhåll för luffare och landsvägsriddare. Under hela denna tid gjorde man inget åt kyrkan, utan den fick stå och förfalla. Första räddningsinsatsen gjordes 1924. Då bekostade länsmuseet de mest nödvändiga reparationerna. Kostnaden var 3.800 kr. 1935 bildades Stiftelsen som övertog vård och underhåll. 1937 restaurerade man för 13.000 kr
Återköp av inredning.
Man återköpte nu också vad som gick att spåra av de gamla inventarierna. Ett medeltida altarskåp från Kräcklinge konserverades och uppsattes. Att så många av de ursprungliga inventarierna kunde återskaffas får till stor del tillskrivas dåvarande komministern i församlingen Daniel Harbe och lantbrukaren Gustaf Eriksson i Källtorp. Deras insats för Hidinge gamla kyrka kan inte överskattas.
Från medeltiden.
Kvar från medeltiden är dopfunten, järndörren till sakristian och den med konstsmide beslagna ekdörren i södra väggen. 1958 restaurerade man exteriören och en piporgel installerades. Under 1960-talet uppfördes klockstapeln framför västerporten. En större klocka som nu hänger i denna stapel togs i bruk den 21 febr 1971. Medel till den insamlades i bygden. Hidingeborna och alla västernärkingar överhuvud kan vara tacksamma att det för 100 år sedan fanns så förutseende män i bygden som Jakob Larse och Karl Ekbom. Utan deras insats hade nog kyrkan aldrig räddats åt eftervärlden. Sommartid används gamla kyrkan regelbundet för gudstjänster. Populärt är det också att vigas i den lilla kyrkan, som en gång varit hölada åt klockaren.
Åter till Släktsocknar och Orter.
Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2000-02-24
|
