1 Vadsbo häradsrätt, Hova tingslag, domböcker 1 juni 1749, § 43, vol. AIA:37 (GLA). Författaren önskar tacka hembygdsforskaren Bertil Kjelldorff, som i brev 6.1 1987 vänligen upplyst om detta kontrakt och andra iakttagelser i häradets domböcker genom översändandet av sina excerpter. Kjelldorffs slutsats om Reenstierna-Wångberg är: ”Något släktförhållande torde således råda dem emellan”.
Kontraktets tillkomst hade föregåtts av ett ärende i tingsrätten i juni 1748. I den saken hade Petter Wångberg m.fl. stämts av Jacob Reenstierna för att de honom ovetandes hade låtit klyva fjärdedelshemmanet Varsundet i två delar och därmed skapat utrymme för ytterligare åbor. Reenstierna oroade sig för att ”Skogen oskiäligen skal tilgripas så til Hus som Wedebrand med mera, hwilket i framtiden torde sättia hemmanet i ödesmåhl.” Reenstierna ”ser hälst, det Petter Wångberg inlöser sine Stiufbarns dehl, men elliest wil Hr Capiteinen sielf utlösa dem allesammans”. Wångberg hävdade, å sin sida, att ”han icke åstundar inlösa sine omyndige Stiufbarns dehl, emedan Hemmanets ägor skola wara så widlyfftiga, at wähl twenne åboer therpå behöfwas”. Parterna uppmanades att utan vidare stämning infinna sig vid kommande ting. Vadsbo häradsrätt, Hova tingslag, domböcker 8 juni 1748, § 41, vol. AIA:36 (GLA). Styvbarnen var Elin och Stina Bengtsdotter, döttrar till Maria Eriksdotter i hennes första gifte med Bengt Svensson (se nedan).
2 Amnehärads husförhörslängder 1766-1783, vol. AI:2, s. 14 (GLA).
3 Per Wångberg avled den 25 december 1792 av ”ålderdomssvaghet”. Åldern uppges vara 76 år. Amnehärads dödböcker 1792, vol. C:4, s. 571 (GLA). Hustrun Maria Eriksdotter hade avlidit ett par år tidigare, den 28 november 1790, av  ”ålderdomssvaghet”, 76 år gammal. Amnehärads dödböcker 1790, vol. C:4, s. 568 (GLA).
4 Vadsbo häradsrätt, bouppteckningar, vol. FII:9, s. 321-327 (GLA). I hans hustrus bouppteckning är han ”änkemannen Ährlig och wälförståndig Pehr Stensson Wångberg uti Varsundet”. Vadsbo häradsrätt, bouppteckningar, vol. FII:9, s. 1-7 (GLA).
5 Amnehärads födelseböcker, vol. C:1, s. 178v-179v (GLA).
6 Vadsbo häradsrätt, Hova tingslag, domböcker 23 maj 1739, § 4, vol. AIA:26 (GLA). Detta synes vara första gången Wångberg figurerar i häradsrättens anteckningar.
7 Maria Eriksdotter gifte sig för första gången den 2 januari 1732 med Bengt Svensson, men efter att denne drunknat i sjön Skagern i maj 1738 upptages Per Wångberg (här: Vångberg) på stället i Varsundet. Amnehärads vigselböcker 1732, vol. C:1, s. 113; Södra Rådas dödböcker 1738, vol. C:2, s. 259; Amnehärads husförhörslängder 1735-1741, vol. AI:1, s. 3 (GLA).
Perioden 1738-1739 var säkert prövande för Maria Eriksdotter. Först hade hennes 75-årige far dött i mars, sedan drunknade hennes man Bengt Svensson i maj och en dryg månad senare drunknade även hennes svåger, Sven Svensson. När allt detta hände var Maria dessutom i hög grad havande. En son, Olof, döptes faderlös den 30 juli 1738, men dog redan året därpå och i dödboken skrivs helt följdriktigt: ”Marias son i Warsundet 1 [år] 3 [månader].” Med förste maken Bengt Svensson hade Maria alltså även två döttrar: Elin född 1732, och Kirstin (eller Stina) född 1734. Södra Rådas dopböcker 1732, vol. C:1, s. 135; 1734, vol. C:1, s. 139; 1738, vol. C:1, s. 146 (GLA). Södra Rådas dödböcker 1739, vol. C:1, s. 261 (GLA).
Det kan inte helt uteslutas att Per och Maria de facto aldrig blev vigda; om Pers bakgrund var socialt svåraccepterad, och om det t.ex. krävdes ett prästbetyg för honom inför vigseln, kanske de hade ett intresse av att låta saken bero. Å andra sidan behandlades alla deras barn som inomäktenskapliga i folkbokföringen. Av en del förhandlingar i tingsrätten framgår också att Per Stensson Wångberg först var ”hennes trolofwade fästman drengen”, senare att Maria Eriksdotter var hans ”nu warande k. Hustru”. Samtiden kan inte ha haft några tvivel om deras äktenskap, eftersom de jordtransaktioner som skedde med Varsundet förutsatte upprätthållande av bördsrätten. Trolovningen hade dock i princip samma legala status som en vigsel. Med hänsyn till att deras första barn, sonen Olof, döptes 11 januari 1741, torde de eljest ha gift sig senast i april 1740. Men detta skedde uppenbarligen inte vare sig i Amnehärad eller i Södra Råda. Vadsbo härads domböcker, Hova tingslag, 23.5 1739, § 4, vol. AIA:26; 20.5 1741, § 18, vol. AIA:28 (GLA).
Wångberg har inte återfunnits i mantalslängderna för år 1738; varken i Varsundet eller annorstädes. I Norra Vånga fanns i och för sig en ryttare Wångberg med hustru detta år men deras (för)namn framgår inte här. Kammararkivet, mantalslängder 1738, Skaraborgs län, s. 70, 433 (RA). [Jfr uppgifterna från katekismilängderna nedan!]
Maria Eriksdotters stamträd är i sig inte ointressant. Hennes släktled kan följas ned till 1400-talet på faderns sida. Hennes farmors farfars farfars far var bonden Bengt i grannbyn Delebäck (1490ca-1541ca). Till Varsundet kom hennes farfars farfar Sven, troligen en ättling av finninvandrarna, på 1580-talet från Tokebol i Värmland. Se Bertil I. W. Kjelldorff, By och bygd i förvandling. En västgötabys tusenåriga historia. Probus, Stockholm 1999, passim; densamme, Finsk invandring till Tiveden med omnejd. Eget förlag, Solna 2005, passim. Kjelldorff är ättling till Maria Eriksdotter och hennes första man, Bengt Svensson (se ovan).
8 Per Wångbergs och Maria Eriksdotters barn var: Oluf f. 1741, Johannes f. 1743, Johannes f. 1745, Petter f. 1748, Anders f. 1751, Maria f. 1753, Eric f. 1756 och Johanna f. 1759. Amnehärads födelseböcker 1741, vol. C:3, opag.; ibid. 1743, vol. C:3, opag.; ibid. 1745, vol. C:3, opag.; ibid. 1748, vol. C:4, s. 3; ibid. 1751, vol. C:4, s. 28; ibid. 1753, vol. C:4, s. 44; ibid. 1756, vol. C:4, s. 69; ibid. 1759, vol. C:4, s. 94 (GLA).
Av dessa åtta gemensamma barn dog hälften helt unga: den förste Johannes 1744, den andre Johannes (eller Johan) 1747, Anders 1751 och Johanna 1760. Södra Rådas dödböcker 1744, vol. C:1, s. 266; Amnehärads dödböcker 1747, vol. C:2, s. 227; 1751, vol. C:4, s. 475; 1760, vol. C:4, s. 510 (GLA). Man kan notera frånvaron av namnet Sten.
Sonen Erik Persson Wångberg, f. 6.9 1756 i Varsundet (Amnehärad), d. 24.2 1827 i Smedstorp (Hova), var min morfars farfars morfar. Denne blev 1.1 1794 i Amnehärad g.m. Ulrika Charlotta Siverich, f. 19.3 1769 i Hassletorp (Hassle), d. 4.1 1831 i Smedstorp (Hova), dotter till baron Gabriel Falkenberg d.y.:s fältskär på Börstorp Johan Siverich (1727-1773), bördig från Stralsund i Tyskland, och Eleonora Charlotta Pantzerhielm (1731ca-1790). Siverich hade 1756 av sin uppdragsgivare fått en egendom, Kullen, donerad till sig på sin livstid. I Sackléns läkarehistoria sägs för övrigt endast: ”Dottren Ulrica Charlotta, född 1769, gift med en Bonde, lefver ännu [not 1] Meddelat af Herr Prosten And. Kjerner i Hassle i Westergötland.” J. F. Sacklén, Sveriges läkarehistoria, ifrån Konung Gustaf I:s till närvarande tid. Andra avdelningen, senare häftet. Nyköping 1824, s. 412f. Erik Persson Wångbergs mormor, Charlotta (Lotta) Pantzerhielm, var dotter till militären Jacob Holmstedt (1691-1761), adlad 1760 med namnet Pantzerhielm. Moderns namn är inte känt; i dödboken 1790 uppges hennes namn vara Inga Nuttenia. Av mantalslängderna för Södermanlands län 1745, p. 148 (RA), då de bodde på militärbostället Dahl i Västra Vingåkers socken, framgår att ”frun död ds Jun[i]”. I mantalslängderna för Södermanlands län 1748, p. 184 (RA) är han ”enkling” på samma ställe. Om Jacob Pantzerhielms bakgrund m.m. se Anders Perlinge, ”Adl. ätten Pantzerhielms äldre härstamning”, i Släkt och hävd, Tidskrift utgiven av Genealogiska Föreningen. Riksförening för släktforskning, nr 1, 1985, s. 243-248. Uppgiften om Stralsund är uppenbarligen muntligt traderad och har blivit skriftligen dokumenterad i en förfrågan till landsarkivarien i Göteborg av min morfar Axel Kerrolf, 17.5 1935. Akt 167/1935 (GLA). Traderingen kring Johan Siverichs tyska härkomst berör samma generation som Per Stensson Wångberg, men om denne har man tydligen inte vetat någonting att berätta.
Dottern Beata Margareta (Beata Greta) Ersdotter, f. 4.4 1804 i Varsundet, var gift 1:o med Anders Andersson, f. 18.4 1798, bördig från Kärr, Visnums-Kils socken i Värmland. De hade bl.a. sonen Anders Andersson (1832-1896), vars gravvård alltjämt finns på Visnums-Kils kyrkogård i Värmland. Beata Margareta Ersdotter bör ha varit en bärande länk i traderingen inom släkten; dels levde hon under nästan hela 1800-talet (hon avled samma år som sonen, dvs. 1896), dels var hon vuxen när hennes föräldrar dog, och dels var hon den som efter svärdotterns död 1867 fick hjälpa till att ta hand om barnen i Kärr. Släktleden på Kärr har utretts av Lars Lämgren, Ölme. Historik, biografier, bilder m.m. Första delen. Eget förlag, Kristinehamn 1916, s. 14.

Anders Andersson (1832-1896) i Kärr, Visnums-Kil.

Eftersom inget känt porträtt är bevarat av Beata Margareta Ersdotter (1804-1896), är han vår släktlinjes närmaste anhörig till Wångberg som finns avbildad. På bilden bär han ingen vigselring; makan Stina Cajsa Andersdotter (1831-1867) hade gått bort i barnsäng. Foto: [1868-1871] Sophus Jensen, Kristinehamn. 

Anders Anderssons (1832-1896) gravvård står ännu på kyrkogården vid Visnums-Kils kyrka. Bredvid finns ett anonymt järnkors som möjligen kan vara till minne över andra anhöriga från Kärr. Den gamla släktgården Kärr i samma socken, till vilken Beata Margareta Ersdotter kom när hon blev gift 1823 finns också kvar, numera bevarad som hembygdsgård i regi av Visnums-Kils Hembygdsförening. Foto: författaren.

 9 Kammararkivet, jordeböcker, Skaraborgs län 1750, s. 33 (RA).
10 SAOB, Lund. Begreppet ”uppfostring” i samband med utomäktenskapliga barn förekommer däremot i 1734 års lag, ärvdabalkens kapitel 8, § 7: ”Aflar man barn i lönskaläge utan ächtenskaps lofven, eller i hordom, eller i förbudna leder; the barn måge ej annat arf taga, än efter egna barn och bröstarfvingar, doch niuten the af fader och moder nödtorftig födo och upfostran, til dhes the sig sielfva nära kunna. Dör enthera af föräldrarna, och lemnar ej gods efter sig; föde tå then barnet, som efter lefver.”
I praktiken förelåg denna underhållsskyldighet fram till dess barnet nått 15 års ålder, eller t.o.m. längre vid behov. De oäkta barnen bar vanligen sin moders släktnamn, även om det kunde hända att de använde faderns. Däremot medförde oäkta börd inget adelskap. Barnen sågs i allmänhet som adelsmannens underlydande. Se Gösta Bäärnhielm, ”Utomäktenskapliga barns ställning”, i Minnesskrift ägnad 1734 års lag av jurister i Sverige och Finland. Band II. Stockholm 1934, s. 12-14, 16.
11 Kvartermästaren Lars Månsson Wångberg i Norra Vånga (R), f. 1678 därstädes, gifte sig 1714 på Kvänum med Anna Christina Silfverswärd (f. 1690), och hennes mor Catharina Hierta var nästkusin till Jacob Reenstierna. Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor med tillägg och rättelser, Stockholm 1932, band VII, s. 252, tab. 27. Tydligen hade Lars Månsson Wångberg varit gift en gång tidigare, även om Elgenstierna hävdar att detta var hans första gifte. I den renoverade domboken för Skånings härad 10.2 1714 anges hans hustrus namn vara Maria Swensdotter; maken uppges för övrigt vara fången i Danmark. Skånings härad 1714, vol. 426 (GHA). Ett par år tidigare hade han erhållit första och andra uppbudet på hemmanet Västorp, som han köpt av Per Börjesson och hans (dåmera) avlidna hustru Kierstina Persdotter. I detta sammanhang omtalas även en syster till denna Kierstina; Elin Persdotter. Skånings härad 13.5, 11.10 1712, uppbudslängder, vol. 362 (GHA). Ett tredje uppbud på samma fastighet registrerades först 14.2 1715. Om han varit fången i Danmark under en period kan ju detta förklara tidsutdräkten. Skånings härad 1715, vol. 458 (GHA). Kvartermästaren avled den 18.12 1755 på Stora Västorp. Skånings häradsrätt, bouppteckningar 1756, vol. FII:6, nr 17 (GLA). Han var då omgift med Anna Lisa Lindström. Någon bouppteckning efter Anna Christina Silfverswärd har inte påträffats, varken i GLA eller GHA.
Kvartermästaren hade en bror, Per eller Petter Wångberg, f. 1682 i Västergötland, som i sitt första äktenskap var gift med prästdottern i Norra Vånga, Brita Tranhemia. Kungl. Västgöta regemente. II. Biografiska uppgifter... Stockholm 1948, nr 1093, s. 181f.
12 Det gäller, vid sidan av Amnehärad, preliminärt födelseböckerna i Norra Vånga, vol. C:1-2 (GLA) och Önum, vol. C:1 (GLA). Därtill har orten Tråvad undersökts med anledning av indikationer av förekomsten av släktnamnet Wångberg där, meddelat av Hans Wångberg, Huddinge, i e-postmeddelande till författaren 17.2 2006. Larv, vol. C:1-3 (GLA), Vara, vol. C:1 (GLA).
En annan, rent hypotetisk och väsentligt mindre trolig, möjlighet kunde vara att Per Stensson Wångberg var son till Jacobs bror, Per Reenstierna (1688-1709), eller kanske t.o.m. till någon av Jacobs systrar? Inget utesluter att brodern Per skulle kunna ha varit Per Stensson Wångbergs far, men i så fall bör han ha fötts senast 1706 eftersom fadern var med armén i Ryssland från 1705 till sin död. Efter sin uppsalatid blev Per Reenstierna livgardist vid Kungl. Svea Livgarde till fot i Stockholm; korpral 1705, sergeant samma år och tillhörde då de gardesrekryter som under kapten Appelgrens befäl fördes över till Ryssland, 14.8 1707 sekundfänrik och senare fänrik. Han deltog i slaget vid Holovczin (Ryssland) den 4 juli 1708 och mötte sitt öde tillsammans med den svenska stormaktstiden i slaget vid Poltava (Ryssland) den 28 juni 1709 som en av de 23 stupade gardesofficerarna där. Han var ogift vid sin död. Samtidigt med Per i armén fanns hans kusin Lars Hierta, son till morbrodern Lars Hierta, men kusinen överlevde Poltava och kom tillbaka hem. Wilhelm Ridderstad, ”Gula gardet” 1526-1903. Bidrag till Kongl. Svea Lifgardes personalhistoria. Stockholm 1903, s. 97; Folke Wernstedt, Svea Livgardes Historia. Band IV. 1660-1718. Stockholm 1954, s. 515f.
13 Domböckerna saknar särskilda saköreslängder. Vadsbo häradsrätt, domböcker 1707-1718, vol. AIA:13-15 (GLA), Skånings häradsrätt, domböcker 1707-1718, vol. AIA:5-6 (GLA).
14 Göta hovrätts arkiv, advokatfiskalens arkiv, häradsrättens renoverade domböcker, Barne härad 1706-1718 (lucka 1707), vol. EVIIAABA: 137, 169, 233, 265, 297, 329, 361, 393, 425, 457, 489, 521, 553; Skånings härad 1707-1718, vol. EVIIAABA: 202, 234, 266, 298, 330, 362, 394, 426, 458, 490, 522, 554; Vadsbo härad 1707-1710, vol. EVIIAABA: 204, 236, 268, 300 (GHA). De renoverade domböckerna har alla saköreslängder.
En svårighet, om den potentielle fadern inte dras in i målet, är att den enda (sena) uppgiften om moderns namn är Elin. Ett belägg skulle dock behöva namnge fadern för att kunna tillföra någonting. Domböckerna redovisar åtskilliga mål rörande oäkta barn. Ofta stämdes de båda namngivna föräldrarna och fick erlägga varierande boter. Ibland kunde modern stämma fadern för det han inte betalat tidigare utdömda underhåll till henne för barnets försörjning. Och någon gång hände det att den gifta kvinnan stämde sin make för otroheten. Se t.ex. målen rörande Elin Larsdotter och Gunnar Jonsson. Båda fälldes först för lägersmål, men änkemannen Jonsson betalade inte underhållet på 6 daler silvermynt och stämdes därför på nytt. Skånings häradsrätt 29.1 1708, § 55 (vol. 234) respektive 25.5 1710, § 25 (GHA). Ännu en Elin med efternamnet Andersdotter fälldes för lönskaläge med ryttaren John Nilsson och de fick böta 5 respektive 10 daler silvermynt. Skånings häradsrätt 1712, vol. 362 (GHA). En annan mer generell iakttagelse i de kontrollerade domböckerna är att inga ståndspersoner figurerar här; för denna typ av brott fälldes uteslutande personer ur allmogen.
Detta skulle möjligen antyda att ett sådant ärende för adliga personers del behandlades direkt av Göta hovrätt, så som var fallet i t.ex. familjerättsliga mål ; i så fall borde Reenstierna kunna figurera i serien EVAA, Criminalia, någon gång under perioden 1707-1717 (lucka 1715) (GHA), men det gör han inte. Å andra sidan får man anta att modern var ofrälse, och i så fall borde ha förekommit i renovationerna.
Jacob Reenstierna figurerar för övrigt vad jag kunnat finna vid endast ett tillfälle i domböckerna under dessa år, och det gäller hans stämning av Jon Månsson i Knapegården angående införd spannmål. Skånings häradsrätt, 8.10 1713, § 14 (GHA). 
Hans moder, Metta Hierta, förekommer däremot relativt ofta som målsägande i en rad olika saker. Hon förefaller ha varit synnerligen involverad i skötseln av sina jordegendomar i egenskap av änka. En korpral vid namn Pehr Vångberg förekommer vid ett tillfälle. Skånings häradsrätt, 4.2 1716, § 16 (GHA).