Lovis och Polly från Östra Deje

Under sommaren 2009 funderade vi lite på om vi kanske skulle skaffa två katter till. Det skulle kunna vara en bra ide eftersom Malte börjar bli till åren och Micke och Konrad inte gick så bra ihop. Kanske skulle två nya katter, två syskon, kunna skapa lite bättre harmoni i kattfamiljen på Hösserudkullen. Vi tog kontakt med Djurskyddet i Karlstad som hade fått in så många hemlösa katter och kattungar att de till och med hade intagningsstopp mot slutet av juli. Vi fick höra om sex kattungar som hittats vid Väse kyrka och som fanns i ett akuthem i Östra Deje.
Ida och jag åkte dit för att se om några av dessa kunde passa in hos oss. De sex kattungarna hade placeras i ett aktuhem som redan hade tagit hand om en kattmamma och hennes tre ungar. Alla de sex kattungarna var svarta till färgen och mycket rädda för människor. De gömde sig hela tiden under soffor och skåp, så det var stört omöjligt att få någon uppfattning om någon av dem. Istället kom kattmammans egna ungar fram och hälsade på oss. En av ungarna, den grårandiga, låg och tittade på oss från armstödet på soffan och kurrade gott när man klappade henne. Hon var också lite speciell i och med att hon var en så kallad "skeppskatt", dvs en katt som har ett genetiskt fel med för många tår och klor på tassarna.
Någon vecka senare tog vi med oss Gun och åkte dit igen för att visa henne de sex svarta kattungarna. Vid detta besök var de lite mindre rädda men de som var mest framåt var två av kattmamman Missans tre ungar, den grårandiga och den helsvarta, kallade Lovis och Tova. Nu blev vi så charmade av dessa två små sötnosar att vi föll helt. Vi beslöt för att ta dessa två katter istället.
Den 13 augusti 2009 hämtade vi Lovis och hennes syster Tova, som vi snabbt döpte om till Polly, från akuthemmet i Östra Deje och hem till Hösserudkullen. Av de två så är det Lovis som är mest framåt och nyfiken. Polly är lite försiktigare men kurrar nog högst när man klappar henne. Bägge två är helt underbara små katter och har faktiskt också har gjort att det blivit lite mer harmoni inom vår kattfamilj. Dom charmar alla, men mest mormor, morfar, farmor och farfar.

Lovis 2011 och Polly 2010

Konrad från Hammarö

Hösten 2008 stod i all sin prakt. Det var slutet av oktober och granngården Bergstorp hade fått två nya katter som skulle bo där. Två långhåriga katter. Men nu kom det sig inte bättre än att de tydligen inte alls ville bo där, så de rymde helt enkelt.
Dom tog sin nya hemvist runt på våra ägor. Man såg då och då till dem och försökte också locka på dem men de var kloka nog att hålla sig undan. Till slut fick man ändå tag på en av dem, Gråben. Han finns nu åter på Bergstorp och verkar trivas där.
Den andra katten, en svartvit långhårig hankatt som kallades ”Komda”, fick man inte tag på. Vi såg då och då till honom under hela november och början av december och när väl snön kom så flyttade han in under våran stallbyggnad.
För att han skulle överleva vintern så började vi ställa ut mat till honom. Han var väldigt skygg för vi såg nästan aldrig till honom bara att matskålarna var tomma varje dag. Nu tänkte vi att så här kan vi ju inte ha det. Han måste nog fångas in på något sätt, så vi kontaktade Djurskyddet i Karlstad där vi fick låna en fälla över julen. Fällan gillrades men kattens stora päls gjorde att den aldrig lyckades komma in i fällan förrän den slog igen i huvudet på honom. Någon lyckad kattjakt med den fällan blev det inte. Vi fick hitta på något annat och hämtade istället en grävlingsfälla hos Anticimex och nu gick det bättre. Vi fångade in honom strax innan Trettonhelgen.
Väl inomhus så fick han både mat och värme och hu så kelen han var. Lite läbbigt tyckte nog de andra katterna att han var innan de lärt känna varandra. Hans päls innehöll en hel del tover så vi fick raka honom för att få bort allt. Just nu ser han ut som en litet lejon. Vi tyckte nog att han kunde få stanna hos oss, när han nu redan bott på vår gård i två månader. Och så blev det. Vi ändrade också lite på hans namn så att han skulle få ett riktigt namn. Numera heter han Konrad och i helgen som var så släpade han in sin första åkersork på köksgolvet. Bra jägare är han!
Han är också född 2005, så han är jämngammal med Micke.

Tyvärr fungerade det inte så bra mellan Micke och Konrad. De slogs med jämna mellanrum. De verkade turas om att gå segrande ur stiderna och till sist blev det lite för jobbigt både för oss och för de båda katterna. Återkommande besök hos veterinären började bli lite för dyrt och vi såg att katterna naturligtvis inte heller mådde bra rent mentalt av den rådande läget. En fredag i november månad 2009 hade de åter slagits. Denna gången inne i köket. Segraren var nog Micke för det låg hår av Konrad över hela köket. Detta var droppen för oss och vi beslutade att försöka hitta ett nytt hem till Konrad.
Det hela löste sig på bästa sätt och någon vecka senare flyttade han till Ida´s kompis Lovisa och hennes familj. Där vet vi att Konrad kommer att få det hur bra som helst. Både Konrad och Micke för nu ett lugnare liv vilket är bra. Men ni skall veta att vi ändå saknar Konrad mycket. Han är världens mysigaste "soff-katt" och älskar att både bli kammad och klappad.

Våra katter som rest till katthimlen...

---