Texten hämtad ur ett häfte utgivet av Ånimskogs församling.
Text: Gunnar Hedén.
På östra stranden av Ånimmen mitt emot Henriksholms numera moderniserade huvudbyggnad ligger Ånimskogs över 700 år gamla kyrka inbäddad i yppig grönska av balsampoppel, lönn och lind.
Kyrkans äldsta del hade en kvadratisk golvyta och är uppförd under förra hälften av 1200-talet av numera okänd byggmästare. Väggarna äro metertjocka och bestå av en ytter- och en innermur av gråsten. Mellan dessa murar ligger fyllning av skrotsten och muravfall, som är uppblandat med rester av människoben från ett tidigare gravfält, troligen av hedniskt ursprung.
Denna äldsta del av kyrkan hade åt öster ett utbyggt mindre kor och yttertak av trä med hög resning.
I början av 1600-talet togs koret och östra gaveln bort och kyrkan förlängdes åt öster och avslutades med en tredelad gavel, som bildade en koromgång och nyttjades till sakristia. Takresningen ändrades nu så att den fick en bruten konstruktion som fortsatte runt koret och bildade en kupolliknande avslutning av taket mot Öster. De ursprungliga furustockarna av imponerande format utgör fortfarande materialet i takstolarna. Samtidigt med dessa förändringar uppfördes ett vapenhus vid södra långväggen.
Eftersom klockstapeln tarvade upprepade reparationer hade man planer på att uppföra ett klocktorn vid västra gaveln. Ett beslut härom blev emellertid aldrig fullföljt.
År 1768 fattades beslut att bygga ett vapenhus vid västra gaveln. Detta byggdes också med tjocka murar i stil med kyrkan men med tydlig beräkning att bära ett framtida torn.
Varje gång klockstapeln tarvade reparation upptogs tornfrågan till behandling. Sista gången synes vara år 1825, då man beslöt göra ett sammanskott på en riksdaler banko per helt hemman. Brukspatron Wohlfart utlovade 15 - 20 tunnor lim (murkalk) för ändamålet. Beslutet om vapenhuset ger en god inblick i den tidens förhållanden och må här anföras. Det är daterat 1768 den 19 juni där § I lyder:
- Socknens innevånare stadna i det beslutet att nytt vapenhus bliver murat på västra sidan vid kyrkan, 8 alnar långt med väggarna och 9 alnar brett, hvartill fordras 20 lass sten av hvarje hemman, som i höst skall uppbrytas och på åkeföret nästa vinter framköras, så att arbetet strax efter ploganden år 1769 må företagas. 'I'ill bjälkar och saxar på detta hus prövades nödigt 20 behållna timmerstockar, 10 alnar långa och I och en halv aln omkring, förutom en stock av varje helt hemman till ställningsvirke. Men till kyrkans och detta vapenhus' rappning kommer att upphandlas 2 tunnor god tjära och 60 tunnor lim, hvilka sistnämnda skola betingas nu medan sjön är rum samt förvaras i en bod hos enkan Anna Månsdotter i Ånimskog.
Mäster Peter Svanström i Krubbenäs, Svanskog, och hans medhjälpare Tor i Sund åtog sig arbetet "försvarligen att utföra" nästföljande år mot en ackordssumma av 180 riksdaler smt., d. v. s. de ledde arbetet, som huvudsakligen utfördes av bygdens folk vilka hade arbetsskyldighet gentemot kyrkan.
Vapenhuset på södra sidan blev nu ledigt och kunde efter vissa ändringar användas till sakristia. Koromgången hade varit trång och olämplig och beslut hade fattats att anordna en "inrättning" bakom predikostolen, där prästen kunde påkläda kappa och mässhake. Nu slapp man alltså "inrättningen" och kunde utöka koret genom att slopa koromgången och flytta altaret intill väggen. Detta uppfördes av sten och står ännu kvar under befintligt träaltare. Även tornet kom som väl var bort i hanteringen.
Den nuvarande klockstapeln byggdes 1731 av snickaren Per Andersson från Sotebyn i Tösse. Den stora klockan är gjuten av D. Petraeus i Örebro år 1753 och väger 176 kg. Den mindre är gjuten 1722.
Taket i kyrkans inre är plant och målat med acantussfingar i svartvitt på blå botten som grundmotiv. Infälld däri finnes fem medaljonger föreställande Kristi förklaring, kvinnans skapelse, yttersta domen, Kristi korsfästelse och syndafallet. Målningarna ha utförts år 1739 av Hans Georg Schäffner för 103 riksdaler smt.
Kristus och apostlarna på läktarbarriären är från 1700-talet av numera okänd mästare.
Konstsnidaren Lars Falk från Ånimskog har bevisligen förfärdigat altartavlorna och predikstolarna i Eds, Holms och Bro kyrkor. Samma stil återfinnes hos altartavla och predikstol i Ånimskogs kyrka, varför konstnären sannolikt är densamme.
Predikstolen skänkt
av Anders Månsson Wall.
Foto, sommaren 2000
Klicka och förstora bilden!
|
Altartavla och
Anders Månsson Walls gravhäll.
Foto, sommaren 2000
Klicka och förstora bilden!
|
Altartavlan är en gåva av Erik Månsson Ulfsparre. Dennes och Soops vapensköldar finnes å vardera sidan på tavlans
nedre del. Predikstolen är skänkt av kyrkovärden och gästgivaren på Lunds gästgivargård. Om hans märkliga
familjehistoria förmäler en på predikstolstrappan placerad trätavla.
Denna tavla finnes upptagen i en inventarieförteckning från år 1774. Predikstolsdonator
Anders Wall 1) ligger begraven framför altaret under en stor
skulpterad skifferhäll, vars
ornamentik är illa åtgången av de många som sökt tröst ur kalk och patén, burit sina döda eller vigts till ett
kristligt äkta förbund framför den enkla altarrunden.
Minnestavlan över Anders Månsson Wall. 2)
Foto, sommaren 2000
Klicka och förstora bilden!
|
Dopfunten är av sandsten och försedd med avtappningshål, vilket daterar den från 1200-talets början eller tidigare. På läktarhallen finnes en urbränd ekkista från 1000-talet. Formen anger hedniskt ursprung. Den har framkommit vid grävningar intill norra väggen år 1929.
Kyrksilvret förvaras i en träkista i koret. Denna har tre låsar med sinnrik mekanism. Nycklarna är av invecklad konstruktion, och alla tre måste användas för lockets öppnande. Präst och kyrkovärdar hade förr var sin nyckel, och utan samtligas medverkan kunde kistan ej öppnas. "Hinc robur et securitas".
Kalk och patén är skänkta av Anna Maria Dreffensköld år 1738.
I en monter förvaras en silverstickad medeltida mässhake av flamländska ursprung, som tros vara krigsbyte från 30-åriga kriget. Huvudmotivet föreställer jungfru Marias död.
På norra väggen hänger konstnär Otto Hesselboms stämningsfulla målning Julafton vid graven, en gåva av konstnärens brorson agronom Gösta Hesselbom. Konstnären är född i Ånimskog och vilar på dess kyrkogård under en tre meter hög sten med konstnärens porträtt.
Träskölden med en måne i nedan är ätten Måneskölds begravningsvapen. Den är daterad "Anno 1652".
Kyrkan har elektrisk uppvärmning, som inmonterades 1956.
Åren 1929 och 1960 har kyrkans inre renoverats och fått sitt nuvarande utseende och utgör nu en förnäm klenod bland kyrkor på Dal.
På kyrkogården finnes ett monument över församlingens första kvinnliga kyrkovärd fru Gerda de Verdier. Hon har till församlingen skänkt mark till nya kyrkogården, den vackra kormattan samt sin egen brudkrona i förgyllt silver. Kyrkogårdens yngsta del samt monumentet är ritat av arkitekt Edvard Jacobsson, Karlstad.
Bårhuset är uppfört år 1957 och är liksom församlingsgården ritat av arkitektfirman Havstad Hollström Lindell, Karlstad.
Lindarna på kyrkogårdens äldsta del är planterade år 1820. Något som liknade en allé gick från kyrkporten till landsvägen.
Den togs bort i samband med anläggningen av den nyaste delen av kyrkogården. De båda popplarna vid kyrkporten är kvar som minne av allén. De kunde sparas och fick av pietetsskäl stå kvar.
Församlingsbo eller främling, lyssna en stilla sommarkväll, så skall Du förnimma minnena från gången tid susa i dess kronor!
 Anfädernas gravhäll i Ånimskogs kyrka.
1) Anders Wall som ovan nämns som donator av predikstolen är Håkans mormors farmors morfars morfars far. Se vidare
Anders Walls levnadshistorik.
2) Noteringen om dödsåret 1758 på minnestavlan är fel, Anders Månsson Wall avled den 30 november 1738.
Åter till Släktsocknar och Orter.
Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2000-08-29
|
