i Karlstads stift

Texten är hämtad ur boken "Våra Kyrkor", Klarkullens Förlag AB, 1990. Kristinehamns kyrka intar en framträdande plats i den svenska arkitekturhistorien. Den representerar nygotikens genombrott i Sverige, både som byggnadsstil och i fråga om material och byggnadsteknik. Karaktäristiskt för nygotiken är röda tegelfasaden med skarpt profilerade muröppningar, tegelblinderingar och geometrisk ornamentik. Invigningen skedde 1858 efter elva års byggande. Arkitekt var professor Carl-Georg Brunius, Lund. Kristinehamn har haft två tidigare kyrkor, den första från medeltiden. På 1600-talet byggdes en ny kyrka då Kristinehamn fått stadsprivilegier. Den praktfulla altaruppsatsen är från 1717 och den ovanligt ståtliga predikstolen invigdes i maj 1750. Dopfunten från 1200-talet är huggen i sandsten och är kyrkans äldsta inventarium. På östra väggen återfinns den medeltida kyrkans triumfkrucifix från 1300-talet. Tre ljuskronor av mässing från 1600-talet hänger i södra skeppet. Ett flertal epitafier från 1600- och 1700-tal finns också i kyrkan. I de två tornen hänger tre k lockor, de äldsta från 1665. Den största år från 1724 och väger två ton. VÄGBESKRIVNING: Kyrkan ligger i förlångningen av Nya Kyrkogatan, österut från Södra Torget. Anfädernas gravstenar vid Kristinehamns kyrka. Åter till Släktsocknar och Orter. Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2000-06-09