Anna Andersdotter
Hon föddes den 10 september 1764 på gården Liden, även kallad "Lien", i Aspås socken, Jämtlands län. Hennes föräldrar var Rusthållaren Anders Olofsson och hans hustru Maria Nilsdotter. Hon gifte sig den 18 november 1787 med Rusthållaren Johan Nilsson från gården Näset i samma socken. De bosatte sig först på hennes gård i Lien, men när hennes make sedan övertog gården Näset år 1791, så familjen flyttade dit. Maken sålde sedan sin gård i Näset år 1798 i samband med att han övertog gården i Lien och familjen flyttade då tillbaka till Lien. Där avled hon också, den 22 april 1802, i en ålder av 37 år och 8 månader. Hon avled av "Lungsot" och begravdes den 9 maj 1802. I Aspås sockens Död- och begravningsbok är följande nedtecknat:
"April den 22 eller SkärTorsdagen Kl. 7 e.m. dödde och d. 9 Maji jordfästes Hustru
Anna Andersdotter i Liden, därstädes född 1764 den 10 Sept. af Rusthållaren Anders
Olofsson och H. Maria Nilsdotter, som Henne skröplige öfverlefva. Hennes upfostran och
undervisning i Christendomskunskapen m.m. har varit berömlig. Gift 1787 den 18 November
med sin nu i sorgen qvarlåtna k. Man, Rusth. Johan Nilsson ifrån Näset, där Han emottog
sin gård 1791, men sålde den, när Han 1798 flyttat till Liden och emottagit Hennes Hemman
där och i Nygården. Med honom har Hon haft en son och 5 Dötrar. Första Dottern dödde Späd.
De öfriga Barnen lefva ännu, unga, oförsörgda, och somliga så små, at de ej förstå at
begråta en huld Moder. Hon var en Gudfruktig, stadig och husaktig Qvinna, dygdigt, ärligt
och ödmjukt sinnad. Fick ständigt hafva god hälsa till sistl. Mickaelis tid, då sjukdomen
begynte med hosta och bröstvärk; Dock var Hon i stånd att gå uppe till Nyårsafton, men
ifrån den tiden var Hon jämnt sängliggande i 16 veckor. Läkare och läkemedel söktes.
Hon fick röna lindring men ej fullkoml. bot. Hon höll sig stadigt til Gud med Christl.
beredelse och godt tålamod, styrkte sin tro med Herrans heliga Nattvard och talade med
god sansning til sista stunden, då hon såsom et ljus utslocknade och mycket stilla
afsomnade, innesluten i sin Mans armar. Et dygn förut tog Hon afsked af de sina, och
till Gud upsände denna suck: Beredder hållt mig o Jesu Christ at vänta.
Barn: 1) "Kl 5 fm"
|