Elias Månsson

Han föddes år 1737. Det är inte känt var han föddes. Han återfinns inte i Födelseboken för det aktuella året i Fröskogs socken, Älvsborgs län, där han senare i livet bodde.

Den 26 oktober 1760 gifte han sig i Fröskogs socken med pigan Ingri Andersdotter. Hon var vid denna tid piga på gården Humletorp i Fröskogs socken. Elias var dräng på gården Fröskog Stommen i samma socken. Han gav sin fru "30 lod silfver oförgylt" i morgongåva.

Ingri flyttade i och med vigseln in till Elias på gården i Fröskog Stommen, den gård som han kom att bruka till sin död år 1807. De kom att få sju barn tillsammans mellan åren 1763 - 1779.

Två år efter att deras sista barn fötts, blev han änkling den 21 maj 1781. Han hustru avled av "Håll och Styng" endast 43 år gammal. Hon begravdes den 27 maj 1781.

Omkring 1784-85 gifte han om sig med Kjerstin Persdotter. De gifte sig inte i Fröskogs socken och det är inte känt var de gifte sig. I november månad 1785 föddes deras första gensamma barn, sonen Jonas. Han föddes på gården i Fröskog Stommen i Fröskogs socken som Elias alltjämt brukade. *)

Elias och Kjerstin kom att få två gemensamma barn. Barn nummer två, sonen Johannes, föddes år 1787.

Den 15 januari 1789 blev han åter änkling då även han hans andra hustru avled. Hon avled av "Hetsig feber", 38 år gammal, och begravdes den 25 januari 1789.

Därefter kom Elias att bli far till ytterligare två barn under sin levnad. Tillsammans med sin nästa hustru, Kirstin Eriksdotter, fick han döttrarna Maria och Caisa, 1791 respektive 1794.

När han och Kirstin Eriksdotter gifte sig är inte känt. De finns inte inskrivna i Vigselboken i Fröskogs socken. De borde dock ha gift sig i Fröskogs socken, ett eller två år före att deras första barn föddes, alltså 1789 eller 1790.

Kirstin Eriksdotter var nämligen änka efter Smältaren vid Gustafshyttan i samma socken, Johan Engberg, som avlidit i september månad 1787. Med sig i äktenskapet med Elias hade hon två av sina barn från sitt tidigare äktenskap, sonen Isak Johansson född 1781, och dottern Stina Johansdotter född 1784, båda födda i Fröskogs socken. Stina kom senare att gifta sig i december månad år 1807 med Elias son från hans första äkenskap, sonen Lars. Deras föräldrar var vid detta tillfälle alla döda.

Vid husförhörslängdernas början i Fröskogs socken år 1795, bodde Elias med sin hustru och familj på gården Fröskog i Fröskogs socken. Där bodde han till sin död den 20 februari 1807. Han hade då blivt far till 11 barn, varav 6 troligen ännu var i livet. Han avled av "Ålderdomsbräcklighet", 69 år gammal, och begravdes den 1 mars 1807.

Vid hans bortgång levde ännu hans tredje hustru, Kirstin Eriksdotter, men även hon avled senare samma år, den 2 maj 1807.



Barn med Kjerstin Persdotter:
  • Jonas, * 17 november 1785, Fröskog.
  • Johannes, 5 oktober 1787, Fröskog.

    Barn med Kirstin Eriksdotter:
  • Maria, * 13 december 1791, Fröskog.
  • Caisa, * 1 oktober 1794, Fröskog. † 11 april 1795, Fröskog.


    Not.
    Om Elias son Lars hade gift sig med sin hustru Stina Johansdotter under tiden som Elias och hans sista hustru Kirstin Eriksdotter hade varit i livet, så hade Elias och hans hustru varit både makar och svärföräldrar med varandra. En kul tanke. Dock så hann ju både Elias och hans hustru avlida innan deras respektive barn gifte sig med varandra.


    *) Följande information hämtat ur Arkeologiforum 21 april 2010: "Eftersom jag forskat just kring detta ämne, så kan jag tala om vad en "stomme" är. Det är ett prästboställe, motsvarande mensalhemman i Danmark, som givits åt kyrkan under tidig medeltid. När Gustav Vasa drog in kyrkans flesta "överflödiga" hemman, skonade han en prästgård i varje socken. Emellertid fanns redan då (ca 1545) en del små sockenkyrkor, särskilt i Västergötland, som inte hade egen kyrkoherde. De fungerade som annexkyrkor (bikyrkor) till huvudkyrkan. men deras prästboställe, drogs inte in av Gustav Vasa, utan las till moderkyrkans prästgård, ungefär som en utjord. Från denna tid kallas de stomhemman, eller stommar. Men de utgör alltså från början motsvarighet till "prästbordet" eller mensalen, som man också sa.
    Dessa stommar låg oftast intill kyrkan, ibland gränsande till kyrkomuren. De var vanligen på ett mantal, dvs ca 100-200 hektar varav ca 20-40 hektar åker. En del finns kvar än idag i kyrkan ägo, många har efter hand sålts (särskilt 1940-70). Skara stift hade en gång över 500 kyrkor, och lika många prästgårdar. Idag finns ca 370 kyrkor kvar, och antalet prästhemman är något färre. Däremot var antalet prästgårdar (1875) (de flesta nu sålda) ca 236 varav kyrkoherdeboställen 123. Varje kyrkoherdeboställe hade ett bost'älle och en stom, alltså fanns ca 123+123 plus alla kaplansgårdar, ca 113 stycken, sammanlagt alltså 359 boställen eller gårdar.
    Ett stomhemman kan alltså sägas vara en f.d. mycket gammal, medeltida prästgård, som från början troligen var något av en "stamgård" i socknen, därav namnet
    ".


    Åter till antavlan.


    Copyright © Håkan Bergström, skapad 2018-12-12